Vår huvudredaktör lyssnade i höstas på kardiologiprofessorn Carina Blomström Lundqvist som berättade om förmaksflimmer och ”blodförtunnande medicin”. Hon är en av höjdarna inom detta område och gav många kloka råd. LÄNK tidigare artikel.

Det normala hjärtat går med sinusrytm, det innebär att impulsen till hjärtslag startar i vänster förmak, sprids i förmaket och når så AV-noden (atrio-ventrikulära noden, atrium betyder förmak, ventrikel kammare). Impulsen fortleds i väggen mellan kamrarna och så ut i hjärtmuskeln. För att sammandragningen skall bli samtidig leds impulsen först av specialiserade muskelceller, ett hjärtats eget nervsystem.

KG hjärtaSinusknutan har en egenrytm mellan 40 och sextio impulser per minut. Men rytmen kan variera från 40 till 200 hos en frisk människa beroende på behovet, i vila eller sprinterlopp, om vi är lugna eller upphetsade.

 

 

 

 

Hur förälskelse kan påverka hjärtat framgår av sången Lyrics to Goodness Gracious Me

Her:                              Oh doctor, I’m in trouble.
Him:                             Well, goodness gracious me.
Her:                              For every time a certain man
Is standing next to me.
Him:                             Mmm?
Her:                              A flush comes to my face
And my pulse begins to race
It goes boom boody-boom boody-boom boody-boom
Boody-boom boody-boom boody-boom-boom-boom,
Him:                             Oh!
Her:                              Boom boody-boom boody-boom boody-boom
Him:                             Well, goodness gracious me.
Him:                             How often does this happen?

Hela sången kan Ni höra på nätet, sök på Lyrics to Goodness Gracious Me, http://www.lyricsmania.com/ eller använd nedanstående youtube-länk. Det är en duett mellan Sophia Lorens och Peter Sellers i filmen Miljonärskan från 1960

Både glädje, sorg, förskräckelse och ilska påverkar hjärtats takt. Givetvis går hjärtat fortare när vi anstränger oss.

Plötslig hjärtklappning (Paroxysmal tachycardi) har drabbat en del av oss under puberteten och början av vuxenlivet. Helt plötsligt faller en matthet över oss, hjärtat går på högvarv för att lika plötsligt gå ner på ”tomgångsvarv”. Efter en sådan pärs kommer det stora urinmängder. Ett sådant tillstånd skulle kunna rädda oss ute i öknen om vi törstade och dromedaren fick en hjärtklappning. Förfasas ej, urinen efter en sådan attack är utspädd!!

Attackerna försvinner i regel efterhand, en ung kvinnas första graviditet lär vara botande, enligt de gamle.

Det finns andra orsaker till omotiverad hjärtklappning. Oträning, mycket kaffe, rökning, sprit, baksmälla, snusning, nattvak och inte minst psykisk anspänning och ångest, listan är lång.

Giftstruma (thyreotoxikos) ger hjärtklappning. Blodbrist kan också ligga bakom. Det finns, fast mycket sällsynt, stresshormonproducerande tumörer, feokromocytom, som kan ge hjärtrusning. Som jag minns det, berättade den store, originelle och fruktade medicinprofessorn Ask-Upmark om patienten som fick hjärtklappning när han kissade, han hade ett feokromocytom i blåsan!

Normalt styrs alltså hjärtats takt av sinusknutan i förmaket. Det kan hända att andra delar av förmaket tar över och skickar ut fler impulser, då går förmaket snabbare. Håller sig förmaksrytmen över 250 slag per minut går inte alla impulserna fram till, av-noden blockerar impulsflödet, vartannat eller vart tredje eller fjärde slag släpps fram till kamrarna. Vi talar då om förmaksfladder och det kan alltså vara ett till två. Ett till tre- eller ett till fyra-blockerat. Den blockeringen får vi nog vara tacksamma för, en kammarhastighet på 400 slag per minut blir vi medvetslösa av. Går hjärtat så fort hinner inte kamrarna fyllas med blod, ”går i tomme”.

Förmaksflimmer är ett helt kaotiskt tillstånd i förmaken, impulser-kontraktioner snurrar runt och förmaken står och skälver likt gelépudding. Överledningen till kamrarna blir oregelbundna, hjärtat slår oregelbundet. I det mekaniskt stillastående förmaket finns risk för proppbildning, då främst i hjärtörat. Propparna passerar vänsterkammare och hamnar ute i artärträdet och täppa till blodkärl i hjärna, armar, ben och på andra ställen. När hjärtat slår oregelbundet fylls kamrarna olika, och pumpförmågan sätts ner

Sammanfattningsvis minskar förmaksflimmer hjärtats pumpförmåga samt kan förorsaka proppar i hjärna, njurar och andra organ. Man kan ha ett fåtal förmaksflimmerattacker, attackerna kan komma allt tätare för att bli ständiga.

Många gånger, framförallt i början, går flimret över spontant. Står det kvar får man ”elchocka” hjärtat, men först måste man förbehandla med medicin som minskar blodets proppbildningsförmåga. Lyckas den första elchocken (elkonverteringen) avvaktar man ofta med mediciner, såväl ”antiproppmedicin” som hjärtlugnande.

Återkommer attackerna bör man behandla med mediciner som gör blodet mer lättblödande (oegentligt blodförtunnande), göra ny elkonvertering samt pröva olika mediciner som håller undan flimret. Efter flera flimmerattacker blir förmaksflimret oftast stabilt och medicinen ”ser bara till” att hjärtat inte går för fort, givetvis måste antiproppmedicinen fortsättas.

Allt oftare gör man numera kateteroperationer, går in med en kateter via en ven i arm eller ljumske och ”bränner” av den sjuka ledningsbanan. Om allt fungerar därefter kan man bli medicinfri och även slippa antiproppmedicinen.

Det låter vanskligt att äta medicin som gör blodet lättblödande. Ett och annat blåmärke kan man stå ut med liksom näsblod som stoppas av en tuss i näsan. Värre är om man ramlar och slår sig, då kan det bli stora blodutgjutningar i muskler, i frakturer. Den man är mest rädd för är att slå i huvudet och få en blödning innanför skallbenet. Det är också vådligt att råka utför trafikolyckor, behöva opereras akut.

Under mina aktiva år användes Waran och det måste doseras noga. I början var det täta kontroller men hittade man rätt dos kunde kontrollerna spridas ut mer. Vi hade en särskild mottagning för dessa patienter, jag hade ansvaret för den. Två sjuksköterskor skötte det praktiska inklusive dosering, men var lyhörda för problem och dem löste vi tillsammans. Vi försökte lansera egenkontroll, med speciella mätare kunde patienten mäta sin koagulations-nivå och göra smärre justeringar med medicinen. De fick gå en kurs med examinering, blev de godkända fick de fortsätta med metoden, annars tog vi mätaren ifrån dem! Metoden gav patienterna en säkerhet och lärde dem vad som kan hända om de skulle äta stora mängder surkål, bönor eller olämplig medicin.

Nu har det kommit mer lätthanterlig medicin som inte behöver samma kontrollsystem och det tycks fungera lika bra. Problemet har varit att det inte funnits någon bra analysmetod för att veta blödningsnivån, men det löser sig.

Det stora problemet med mediciner som gör oss mer lättblödande är att man slarvar med medicinen, att man är yr och ramlar mycket. Ju äldre man blir ju känsligare tycks man bli för medicinen. Lever- och njurfunktionen är viktig, kroppen måste bryta ner medicinen så att den inte ansamlas i kroppen. Vid doseringen måste också övrig medicinering beaktas, mediciner kan förstärka eller försvaga antiproppbehandlingen. (Antitrombosbehandling på fackspråk).

Men som alltid, medicinering måste alltid övervägas och kontrolleras och patienten eller anhöriga vara samarbetsvilliga och veta vad som kan hända. Det är inte rekommendabelt att göra som en gammal kirurgöverläkare gjorde (eller sas sig göra), kände han sig krasslig tog han en näve mediciner.

 

Text och illustration: Klas Göransson, februari 2015

 

Tryck på trekanten mitt i bilden för att lyssna på Goodness Gracious Me:

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande