Vårt samhälle bygger på kommunikation. Vi vill alla delta i samtal hemma och ute i samhället, på jobbet och i skolan. Vi vill ta del av de aktiviteter som anordnas i föreläsningssalar, på teatern och i föreningslivet. För oss som har en hörselnedsättning finns olika lösningar för att kompensera för vårt hörselbortfall.

Det absolut grundläggande är hörapparaten. Hörapparaten är inte en ersättning för hörseln. Däremot är hörapparaten ett gott hjälpmedel för att kompensera de områden inom hörandet, som har fallit bort. “Vår” professor, Claes Möller vid Audiologiskt forskningscentrum i Örebro, har illustrerat hörselnedsättning med en bild av en textsida där delar av texten är suddiga eller helt saknas. Hörapparaten återställer en del av texten, andra hjälpmedel kan behövas för resten – så långt det är möjligt.

Hörapparater provas ut på landstingens audiologiska kliniker eller privat. Villkoren för att få tillgång till hörapparater varierar från landsting till landsting. I vissa får man utan egen kostnad två hörapparater, i andra en apparat även om man skulle behöva två. Det blir en halvmesyr och Claes Möller säger “vi har två öron och behöver därför två hörapparater”. I vissa landsting får man ingen hörapparat alls utan får betala det faktiska priset, i återigen andra får man hjälp med del av kostnaden. I “mitt” landsting får man två hörapparater utan kostnad men de är ett lån från landstinget. Om vi förlorar eller förstör dem inom fem år efter det att vi fått dem får vi betala 1.000 kr för utprovning av nya. Jag hyllar mitt landstings princip: vi får det vi behöver och ingen stängs ute av ekonomiska skäl.

Hörapparaten ger alltså den hörtekniska basen men måste ofta kompletterasgenom hörhjälpmedel som passar de egna behoven. Det finns också andra möjligheter att öka förmågan till kommunikation, till exempel avläsning, hjälp av skrivtolk eller genom tecken som stöd – det senare inte att förväxla med dövas teckenspråk. Så tillkommer självklarheter i vardagen: att tala tydligt men inte skrika, att inte tala mellan olika rum, att som hörselskadad placera sig med ryggen mot ett fönster så att ljuset faller på den som talar.

De kanske vanligaste hörhjälpmedlen i hemmet är teleslingor för radio och TV, telefoner med teleslingor i luren och förstärkt ringsignal, väckarklocka med vibrator, blinkande dörrklocka och brandvarnare. Utbudet är stort och kostnaden likaså.

Själv har jag skaffat mig ett trådlöst kommunikationssystem.Det består av en sändare med mikrofon och en mottagare med teleslinga att bära runt halsen. Jag placerar sändaren vid Tv-apparaten eller på ett bord, sätter slingan runt halsen och hör då bra vad som sägs i TV eller runt bordet. Mitt kommunikations­system kostade en bra slant, 6.500 kronor, men det fyller en stor funktion i mitt liv.

Det viktigaste har jag sparat till sist: kravet på en god hörteknik ute i samhället. Hörtekniska hjälpmedel är en rättighet i arbetslivet men lika viktiga för oss äldre. Även med försämrad hörsel vill vi delta i samhällslivet på alla de sätt. En förutsättning är att det finns teleslingor i möteslokaler, att skådespelare använder mikrofoner, att TV-program och filmer textas, att det finns displayer på bussar som visar vilken hållplats vi nalkas – och att allt detta verkligen fungerar i praktiken.

Från “min” förening, Hörselskadades förening i Örebro, består våra aktiviteter av att vi uppvaktar kommunen med krav på fungerande hörteknik i stora och små möteslokaler, vi besöker äldreboenden för genomgång av hörapparater (har personalen kunskap nog för att byta batterier etcetra?) och teleslingor (finns kunskap om hur de fås att fungera?), vi pekar på vikten av god hörmiljö i skolorna – allt detta en uppgift som består över tiden.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande