Schutterstock.com

En ljusglimt i demensens mörker.

I en annan värld
skymning råder dygnet runt.
En trång korridor med många dörrar,
ett litet rum med fördragen gardin.
Skymningsljuset gömmer en gestalt
nedsjunken, bortkommen i fåtöljen.

Bakom slutna ögonlock en slocknad blick.
Ur öppna munnen rinner saliven,
en tunn andning knappt häver bröstkorgen.
Stela, kalla fingrar griper om armstödet.

Ropar ditt namn, tränger mig på, närgången,
med ovilja öppnar du ögonen
en svag glimt av liv flämtar.
Tvingar dig upp med kopplat grepp
med våld, krampaktigt snubblande
steg för steg når vi kyrkan.

Strålande ljus, välkomnande värme
människor ler, känner igen, möter.
Altartavlan av Lennart Rodhe
reflekterar ljuset, fångar blicken.
Nedsjunken i stolen, slocknar du
gömmer dig för världen.

Dirigenten höjer pinnen för Frans Josephs
Melitärische Jubileums Marsch,
blåsarnas stötar slår mot väggen
fiolernas stämmor kvittrar i höjden.
Då rätar du ryggen, ögonen lyser som ett barns.
Med höjda händer slår du takten
för din egen orkester,
vid Kaiser Waltz vickar huvudet, som i dans.
Sist av alla hörs din applåd.

För första gången på månader,
viskar du mitt namn.

 

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande