Så äntligen var det dags att packa den giftgröna resväskan för att bege sig till Malmö, för vidare transport till Skottland. Resmålet var för länge sen bestämt, och anledningen glasklar, maken och jag skulle fira min 60 årsdag och samtidigt få en ny härlig resupplevelse till ett land vi tidigare aldrig besökt.

Förväntningarna låg i luften, pirret i maggropen fanns där, precis som när man var barn och väntade på nåt spännande. Anslutningsbussen tog oss från vår bostadsort till Malmö, där ett härligt rum väntade på ett centralt beläget hotell.

På kvällen gick vi till hotellets restaurang, där vi något häpna mötte våra goda vänner från Norge, som vi lärt känna på en Italienresa året innan. De ville överraska oss och följa med till Skottland för att fira min dag, och hade i all hemlighet bokat samma resa. Gissa om glädjen var stor, vi kramades och skrattade så folk i restaurangen vände sig om.

Nästa morgon bar det så i väg, med i en som vanligt bekväm och skön buss, en härlig chaufför och en underbar guide. Det är så skönt att resa med ett proffsigt reseföretag, där man helt kan släppa kontrollen och bara luta sig tillbaka. Där någon hela tiden talar om vart man skall åka, vart man skall äta, och på vad man skall ”titta” och besöka. Bussen susade ner genom Europa i en jämn takt. Danmark, och Tyskland, där middag och övernattning väntade.

Dagen därpå styrdes resan mot London, via Holland, Belgien, och Frankrike. Färjan tog oss över från Calais till Dover, där en mäktig syn mötte oss i hamn med de mäktiga stora kalkklipporna, såsom det skulle varit snö mitt i sommaren.

Vi övernattade på ett centralt beläget hotell, där naturligtvis jag och maken lyckades fastna i en varm kvalmig hiss, dörrarna gick ej upp, och jag som har känningar av cellskräck! Ve och fasa, nu var goda råd dyra, bara att trycka på larmknappen, och ganska snart fick vi hjälp att komma ur vår belägenhet. Efter det kändes det då självklart bra att slappna av med fisch and chips samt en svalkand öl, för att sedan göra en rundtur i London för att bl.a. bese Big Ben, Buckingham Palace, Speakers Corner, mm – listan kan göras lång.

Tidigt nästa morgon bar det så av mot Skottland, där utgångsmålet för resan var den underbara lilla samhället/byn Pitlochry. Som att komma tillbaka långt i tiden med de fina små stenhusen vart än ögat såg, var i sig en upplevelse.

Med det mysiga hotellet som bas gjorde vi sedan många fina trevliga utflykter under de kommande dagarna.

Omgivningarna och landskapet var oslagbart. Vilt blommande rhododendron i lila och rosa färger kantade vägrenen och skogen varthelst man kom, likaså den solgula ginsten på sina blomsterfyllda grenar gav en bedövande syn. Grönskan, kullarna o hedarna måste bara upplevas.

Den enda riktiga regniga dagen var det huvudstaden Edinburgh som skulle beses, och då självklart det mäktiga slottet. Kiltklädda säckblåsepipare som spelade gav en speciell inramning till besöket, trots det ihärdiga regnandet. Vid lunchtid var det så dags att prova nationalrätten ”Haggis”, inälvor i fårtarm, nej jag visste inte om jag skulle våga, men det visaded sig snart vara precis som att äta pölsa.

Själva födelsedagen började tidigt nästa dag med champagne från maken i bussen, hurrarop och leve, inte alls så dumt att bli 60 år. Därpå bar det av på tur med alla trevliga bussresenärer och våra norska vänner till staden Inverness, och sedan till sjön Loch Ness. Kan ärligt säga att det inte var utan att jag faktiskt trodde vi skulle få se ”sjöodjuret” självt i egen hög person, men Nessie som hon skämtsamt kallas i folkmun, hade missat att det var min födelsedag, och höll sig borta.

Vi var också på besök vid en fårfarm, där vi träffade ägaren till farmen som med sina hundar och genom kommandon av olika visslingssignaler lyckades samla sin fårahjord med en otrolig skicklighet. Att se kilttillverkning, och besöka whiskydestilleri var även det något av resans höjdpunkter, båda var för sig enligt konstens alla regler.

Besöket på Slottet Blair var en resa i historien, och när man gick genom slottets salar var det som om man kände historiens vingslag slå emot en. Jag tyckte mig se 1700 tals klädda män och kvinnor trippandes runt i slottet i sina krinolinkjolar och stora håruppsättningar. I den stora balsalen fanns en stor kista med dåtidens kläder som man fick pröva om man så ville. Maken tog kvickt fram en kilt och virade den runt sig och poserade sedan snällt inför fotografen.

En av kvällarna besöktes en lokal pub där arbetare i sina målarbyxor dröjde sig kvar och inför oss ”bjöd på sig själva” med dans, så hela ressällskapet kiknade av skratt. Dessutom blev vi underhållna av en 17 årig skottsk kille som spelade hemlandets musik på dragspel, även det en helt fantastisk kväll.

Allting roligt har ett slut, så när det var tid för att vända hemåt Sverige var det inte utan saknad man vinkade adjö till Skottland.

Resan från England skulle ske via Eurotunneln, där bussen lastades i en container, och det var inte utan att det kändes spännande och samtidigt lite pirrigt att få uppleva även detta. I 160 km/timme tog så tåget oss igenom tunneln på 35 minuter.

Så fortsatte resan igenom Tyskland med övernattning, Danmark och slutligen Sverige och Malmö.

En fantastisk resa där både kropp och själ fått sitt var så till ända. Ett bättre minne än detta från mitt 60 års firande kan man knappast få. Tack till alla som gjorde resan så lyckad.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande