Jag har haft förmånen att besöka en stor utställning om fartyget Titanic och dess undergång här i vår stad för drygt en vecka sedan.

Under hela sommaren har det funnits möjlighet att besöka denna utställning här i Örebro i en mycket autentisk miljö. Utställningen kräver stora lokaler för att ge känslan av att man faktisk upplever att man är på fartyget i verkligheten.

Vill inledningsvis säga att jag aldrig någonsin upplevt någon mer intressant i utställningsform, kanske också för att jag sedan barnsben varit oerhört fascinerad av fartygets historia, vad vet jag?

Minns att mor och far hade en bok om fartyget i sin bokhylla som jag stavade mig igenom så fort jag kunde läsa. Sedan dess har jag läst det mesta som går att läsa om fartyget. Men allt kan inte rymmas att återge här. Av den anledningen var det självklart att gå på utställningen, som har varit mycket välbesökt och där man förlängde öppenhållandet t.o.m den 3/9, fast den egentligen skulle stängas redan 27/8.

 

Med hörlurar i öronen med en mycket duktig guideröst klev vi så ombord via den uppbyggda landgången och kom så in på fartygets däck. Vi lotsades runt  i en och en halv timme via olika rum där vi kunde se hur allt från första, andra och tredje klassens hytter var uppbyggda och inredda. En otrolig syn att se det då delar av inredningen var helt autentiskt!

Paradtrappan

Första klassens korridor

 

 

 

 

 

 

 

 

Första klassens hytt

3:e klassens hytt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tjusiga salonger där första klassens resenärer roade sig om dagarna, eller vandrade runt på speciella promenaddäck.

Promenaddäck

 

 

Vi såg porslin, kläder, skor, smycken, dagböcker, brev, vykort m.m som bevarats sedan man funnit dem på de döda kropparna.

Porslin till 1:a klassens passagerare

 

Ett par barnskor, och ett välbehållet nattlinne gjorde mig rörd, jag visste ju att det hade funnits på någons fötter och på någons kropp.

Skor som en överlevande flicka bar

Ett bevarat nattlinne

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var i april 1912 som fartyget begav sig på sin jungfruresa.

 

Båten kunde ta 5.000 passagerare, men ombord fanns 2.207 resenärer varav 1.495 omkom vid mötet med isberget den 15 april.

Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med livbåtar till alla,  för skeppet sas ju vara osänkbart.

Hur kunde allt detta egentligen hända? Många frågor har ställts och görs så fortfarande om dess öde.

Kaptenen Edward J Smith hade fått uppdraget att vara kapten på Titanics jungfruresa. Han hade varit kapten hos White Star Line i nästan 35 år och aldrig hade några olyckor skett under hans sjökarriär.

 

En biljett i tredje klass kostade 181 kr, vilket i dag motsvarar ca 9.000 kr. Andra klass kostade 320 kr, vilket motsvarar ca 16.0000 i dag, och de dyraste biljetterna i första klass kostade 16 000 kr vilket motsvarar ca 800.000 kronor – en svindlande summa på den tiden, vilket självklart enbart var miljonärerna som hade möjlighet att köpa.

Viktigt att nämna är att en vanlig svensk arbetare tjänade ca 20-50 öre i timmen på den tiden. Ändå var det en hel del tredjeklassens resenärer med för att söka lyckan i USA

 

De första passagerarna skulle tas upp i Southampton i England.

10 april avseglade så Titanic i väg på sin första resa och tusentals människor stod vid kajen och vinkade av passagerarna på det osänkbara skeppet.

 

Propellrarna på båten

Storleken på fartyget var enormt, eftersom hon var dåtidens största skepp, 11 våningar hög och med 9 däck.

Fartyget var 269 meter lång, 28 meter bred och 53 meter hög, och vägde 46 000 ton utan last. Bygget kostade 60 miljoner vilket i dag motsvarar ca 4 miljarder. Bygget av skeppet pågick under många år.

 

 

 

Titanic har med tiden kommit att bli en symbol för överflödet, då första klass var så överdådigt att det är obeskrivbart – allt i minsta detalj. Bara känslan av att gå igenom första klassens korridorer med tjusiga mattor på golven, utsmyckade hyttdörrar samt kristallkronor som lyste upp, gav just en känsla av stort överflöd.

1:a klassens salong

På fartygets första klass fanns givetvis badbassänger och promenaddäck där man kunde gå kilometervis, samt som tidigare nämnts stora salonger att umgås i, allt mellan de stora enorma måltider som serverades på silverfat och med silverbesick samt kristallglas.

Andra klassens passagerare hade även de ganska stor lyx men ändå inte att jämföras med första klass.

I tredje klassens hytter hade man våningssängar, något som ändå upplevdes som ”lyxigt” för många dåtidens vanliga arbetare.

 

Telegrafrummet

Söndagen den 14 april var en vacker dag, vindstilla och med en blå himmel.

På natten omkring kl 23.05 fick fartygets telegrafist ett telegram från ett annat fartyg som lät meddela att ”vi har stoppat och är omgivna av is”.

Fartyget på väg mot isberget

Straxt före 23.40 såg en av fartygets utkikare Fredrick Fleet ett svart föremål framöver. Utkicken ringde i panik till kommandobryggan och skrek att det fanns ett isberg rakt förut.

Styrmannen gav då i order att backa fartyget i hopp om att undkomma isberget.

Skeppet började svänga, och det såg först ut som om en kollision kunde avvärjas, men fartygets högra sida kom att gå emot det enorma isberget (som i övrigt även det fanns uppbyggt på utställningen och med den temperatur som var på isbergets yta).

Isbertget

Ett stort dån uppstod när fartyget kolliderade med isberget.

De som låg och sov märkte inget, men de som fortfarande var vakna gick lugnt till sina hytter då besättningen lugnade dem med att det inget kunde hända, trots att fartyget redan hade börjat ta in vatten.

Efter inspektioner av fartyget och diskussioner med kaptenen, konstruktören samt övrig besättning förstod man snart att fartyget skulle sjunka inom två timmar.

 

Kaptenen stod inför sitt livs mardröm då han visste att inte livbåtarna skulle räcka till, vilket jag inledningsvis redan skrivit.

 

Fartyget gick till botten och bara knappt hälften av passagerarna fick plats i livbåtarna. Kvinnor och barn först!

Nödsignal gick ut kl 24.00. Kl 00.25 börjar passagerarna kliva i livbåtarna, och det var första klassens passagerare som prioriterades med undantag av även kvinnor med barn i tredje klass.

Kl 01.15 hade Titanic börjat luta så pass rejält att alla passagerare var villiga att gå ner i livbåtarna vilket man inte från början ansett var nödvändigt.

Kl. 02.00 är vattnet endast 3 meter under promenaddäck, och kl 0.2.05 sänks den sista livbåten ner, och klockan 0.2.17 sändes den sist nödsignalen från Titanic.

Kl. 02.20 började aktern luta tills den slutligen stod rätt upp och sedan sjönk sedan helt och hållit.

De nästan 1.500 passagerarna som nu låg i det iskalla vattnet väntade bara på att drunkna eller frysa ihjäl.

Det sägs att ljudet av de döende passagerarna inte går att beskriva och att det efteråt blev en total tystnad i havet. Allt detta har kunnat återberättats av de överlevande från katastrofen.

Bild: OceanGate.com

 

 

Oerhört mycket mer finns att skriva och säga om denna katastrof – men genom att fått höra allt detta genom hörlurar samtidigt som man gick i den autentiska miljön på utställningen gör att jag aldrig kommer att glömma detta tillfälle.

Om någon av er som läser detta har möjlighet att i någon annan stad någonstans ha möjlighet att bese denna utställning så tveka inte ni kommer aldrig att ångra er.

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Text: Lindha Gustavsson
Foto: pixabay.com

Om du vill läsa mera om eller av Lindha, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande