Fallskadad

 

Vi befinner oss “som vanligt vintertid” bland golfande seniora vänner i Thailand. I vår närmaste krets har senaste månaden fyra personen fallit handlöst.

K i en mopedolycka som tack och lov slutade lyckligt, efter några sjukhusbesök är han åter på banan. Vi andra tre har snubblat med stukningar och uppskrapade knän och armbågar som följd.

D snavade på en ojämn stenläggning på väg in i en restaurang och stupar på näsan.

G skulle flytta på en fläkt hemma på altanen, sladden fastnade mellan tårna och han faller olyckligt i några stentrappsteg – det kunde ha slutat mycket mycket värre.

 

Själv var jag på väg hem efter middag och frukostshopping. Sista 100 metrarna är gatubelysningen släckt och det är nästan kolsvart. Jag går ordentligt på sidan och småpratar med P

Snavar och faller handlöst – melon och ananas rullar glatt vidare. Ligger kvar och känner efter om något är brutet.

Två ungdomar på moppe kommer körande, stannar lyser upp olycksplatsen. Hur gick det? – på thai. Åker vidare när jag kravlat mig upp, samlat upp frukten och linkar hemåt stödd på P:s arm.

Tvätt och omplåstring och benet i höjdläge.

Nästa mprgon försvinner de andra för träning och går jag samma väg – litet försiktigt – för att köpa bröd. Ryktet har gått och grannfrun – en thailändska – stannar och erbjuder skjuts. Jag hoppas glatt upp på bönpallen och susar ner för backen till brödaffären. Efter en dags vila återgår jag till golfandet.

 

Av oss fyra som fallit har alla återhämtat sig på några dagar …

 

En fundering:

Vi är alla fysiskt aktiva och balans tränas nästan dagligen i golfandet. Vi faller ändå, men klarar oss nästan helskinnade … En tillfällighet??

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

IMG_0487SKRIBENT: Ingrid Österberg
FOTO: pixabay.com

Om du vill läsa mera om eller av Ingrid, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande