Till barndomens jular hör ju för många de traditioner som föräldrarna fört med sig från, i sin tur, sin barndoms jul. Så även i mitt föräldrahem. En del av detta förde jag därefter vidare till mitt julfirande i det första egna hemmet – dock inte det som jag nu ska berätta om.

Jag och mina systrar var helt små när vår mamma lärde oss en dikt, som hon och hennes systrar hade läst upp på julaftonen i sin barndom på 1910-talet. Till traditionen i mitt föräldrahem hörde att en av oss skulle läsa upp dikten när jultomten knackat på hos oss och blivit insläppt.

Var dikten kommer ifrån vet jag inte. Så här lät den:

Nu står jul vid snöig port
klappar på och myser.
Snälla barn, släpp in mig fort,
här står jag och fryser.
Båd´ åt gammal och åt ung
har jag klappar rara.
Får jag hos dig vara?

Så svarade hela familjen:
Ja, kom kära jul.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande