Jag förföljs av robotar! Ja, inte bokstavligen förstås. Men min uppmärksamhet har numera lätt att fastna vid tidningsartiklar om robotar – för att inte tala om åsynen av robotar. Detta gäller dock inte vilka robotar som helst. Jag känner ju till att det i många år har funnits robotar för tillverkning av avancerade saker, till exempel bilar. Sådana robotar har jag ingen åsikt om. De robotar som fascinerar mig, på gott och ont, är de som kan tänkas användas inom så kallad mjuk verksamhet.

Om detta har jag skrivit artiklar och blogginlägg här i MittNu.se. Nu vill jag förmedla innehållet i en artikel, som jag nyligen läste i tidningen Dagens Samhälle. Detta är en tidning som ges ut av Sveriges Kommuner och Landsting.

Artikelns rubrik är Du sköna nya (robot)värld. Artikeln inleds med en beskrivning av robotkatten Robocat, utvecklad i Sverige och kanske inspirerad av den japanska sällskapssälen Paro. Robocat väger nästan tre kilo, har mjuk päls och spinner när man klappar den. En illustration visar en alldeles förtjusande katt med milda ögon, en katt som personer med demenssjukdom säkert kan må väl av att ha i sitt knä.

Här läser jag också om en robot för skolan, Nao, tänkt att jobba på mellanstadiet. Nao ska bli en lösning på personalproblem i skolan – aldrig sjuk, säger inte upp sig. Den ska ta över när läraren inte har tid. Nao ska till och med förstå om ett barn är stressat eller nervöst och anpassa sitt beteende efter det, berättar forskaren som utvecklat roboten. Exakt hur Nao ska jobba framgår inte och det är svårt för mig som lekman att förstå hur det ska gå till.

För självvård inom sjukvården har en elektronisk lösning konstruerats. Den heter Bio-patch, berättar forskaren Geng Yang, som också ser framför sig hur sjukhuset nu kan flytta in i hemmen. Bio-patch ska monteras in i en smartphone och med den ska patienterna hemifrån kunna följa sin kroppstemperatur, sina hjärnvågor och sina hjärtslag. Av artikeln framgår inte vad patienterna ska göra om värdena blir alldeles uppåt väggarna. Kanske dröjer det ändå innan sjukhuset flyttar hem till oss.

”Vadan och varthän” frågade sig skalden Ludvig Runeberg i en dikt för länge sen. Det känns som en aktuell fundering när jag läser om alla tekniska innovationer som mer eller mindre måste vara tänkta att ersätta närvaron av levande människor i vården och nu också i skolan.

Mina tidigare skriverier om robotik:
2012-11-07 Robotik i äldrevården, artikel
2013-02-27 Robotkatten, blogginlägg
2013-03-07 Om välfärdteknologi, artikel
2013-05-05 En helt annan robot, blogginlägg

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande