En överraskande bok

 

I min växande läshög hittade jag nyligen boken som blev en överraskning, ”Mannen som läste högt på 6.27-tåget” av Jean-Paul Didierlaurent, översatt från franska.

Överraskande bok

Glad författare

 

Hur boken hamnade bland mina olästa böcker, vet jag inte. Den bara låg där, inbunden, ganska tunn – omkring 200 sidor – med ett omslag fyllt av små bilder. Redan omslaget såg ganska spännande ut.

På den bakre omslagsfliken läste jag att boken är författarens romandebut och fick pris för bästa arbetsplatsskildring i Frankrike 2014.

Bilden på omslaget visar en glad man, en man med så sympatiskt leende att man skulle kunna bli förälskad i honom.

 

 

Jag började läsa och nästan omedelbart blev min tanke att författaren själv måste älska både böcker och själva läsandet.

Bokens huvudperson heter Guylain och är en ensam man i yngre medelåldern. Hans enda familjemedlem är guldfisken Rouget de Lisle, uppkallad efter författaren till Marseljäsen.

Guylain bor utanför Paris och tar varje morgon pendeltåget in till sitt trista jobb i Paris. Han jobbar på ett företag som tar emot omoderna böcker för destruktion.

Varje dag kommer lastbilar fyllda med böcker. Böckerna dumpas på en kaj och skopas in i en maskin som krossar dem, blandar dem med vatten och omvandlar dem till pappersmassa för nya böcker. När det varit bokmässa i Paris kommer extra många dumpande lastbilar – då ska det lämnas plats i hyllorna för alla nyutkomna böcker.

Guylain svarar för maskinens drift och skötsel. Varje eftermiddag måste han krypa längst ned i maskinen för att se till att den är tömd. Ofta ligger några lösa boksidor som klistrade mot maskinens botten.

Han tar de lösa sidorna, stoppar dem innanför kläderna och smugglar med sig dem ut från arbetsplatsen.

Boksidorna lägger Guylain mellan läskpapper och nästa morgon är de torra. Han tar dem med sig till pendeltåget 6.27, slår sig ner på en särskild nedfällbar sits och läser dem högt sida för sida för medpassagerarna på sätena intill. Innehållet varierar från sida till sida och vi förstår att det är själva läsandet som uppskattas av åhörarna.

 

En dag kommer två mycket gamla damer fram till Guylain och ber att han ska komma hem till dem och läsa sina boksidor. Han lovar göra detta, får en adress och tar sig dit på sin lediga dag. Damernas hem visar sig vara en institution för äldre och Guylain är väntad av en hörsal fylld av gamla människor. Mitt i salen har en fåtölj ställts fram och här placeras nu Guylain för sin högläsning. Det han läser kommenteras flitigt av åhörarna.

Detta blir nu starten för Guylains regelbundna söndagsbesök för att läsa högt för de äldre och så småningom också för personalen på hemmet.

 

Här har jag berättat om delar av handlingen i boken.

Den är roande, humorn är närvarande, satiren påtaglig. Men det tydligaste av allt är författarens kärlek till litteraturen och läsandet och det är främst den som gör boken alldeles oemotståndlig att läsa.

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

profil-inger-150x150SKRIBENT: Inger Göransson
FOTO: Inger Göransson

Om du vill läsa mera om eller av Inger, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande