En ny dag

 

Rullatorerna och är talrika på Pilträdets “promenadstråk” när restaurangen har öppnat. Tre rätter finns att välja på och till det finns ett imponerande salladsbord . Men de stänger för dagen klockan 3, och det rimmar illa med mina middagsvanor. Därför väljer jag oftast att få min middag i låda och värmer den sedan i mikron. Oftast lagar jag ändå min egen mat, mest för att det roar mig, och det går också lätt i det rymliga och välplanerade köket med kyl och frys.

I 12-tiden börjar min egen matdag med lunch. Fil och flingor, havregrynsgröt kokad i mikron. Välling – för gammelmödrar, fnyser mina barn. Men när jag en dag kom att tänka på min barndoms risgrynsvälling, som jag älskade , lyckades jag själv få till en mild och god blandning av köpt risgrynsgröt, grädde och mjölk. Mums.

 

Efter lunch tid för jobb. Mitt Nu väntar på ett utlovat bidrag och det är alltså det jag skriver på nu. Min arbetsplats är lägenhetens varmaste plats med ett element vid fötterna. Extra plus är utsikten över tak och trädtoppar. Nyss hälsade en skata på utanför, och igår satt en koltrast på balkongräcket. En och annan av vinterns vanligaste småfåglar har också visat sig, men tyvärr – någon fågelmat bjuder jag inte på.

 

Naturligtvis har vi alla som bor här våra bekymmer med åldrandet, annars vore vi inte här, skrev jag i min förra krönika, och mina största bekymmer är min dåliga balans och mitt pendlande blodtryck.

Balansen hoppas jag de ska kunna förbättra på Pilträdets Gym och blodtrycket är under kontroll av husläkaren. Han har ökat dosen medicin med 25 mg men är nog inte riktigt nöjd än, för var tredje dag mäter de puls och tryck. Apoteket levererar ordinerad medicin mot faktura varje vecka. Bekvämt och bra.

En sak har jag svårt att lära mig: Att trygghetslarmet, som jag bär i en snodd om halsen, inte bara ska användas om jag t.ex ramlar och verkligen behöver hjälp. Nej, det ska jag trycka på även för att be om råd eller få tvätten hämtad eller få hjälp med andra vardagliga problem. “Det ska man göra”, blir svaret och de skrattar åt mig när jag ber om ursäkt. Och mitt larm går vidare i ett sinnrikt system, som alltid går fram till lämplig person på kort tid.

 

TV-kväll. Oftast med Rapport och kanske med någon lättsam underhållning efter allt sorgligt som nyheterna ständigt oroar med. Ikväll väntar en högtidstimme med serien “Vår tid är nu”, där efterkrigstiden mästerligt skildras och dramatiken känns trovärdig. Där möter jag också minnen från de år när mitt eget vuxenliv startade med yrkesliv, äktenskap och barnafödande. För mig är det en varm och god tid med ett stimulerande arbetsliv att se tillbaka på.

 

Natt i min mysiga sovalkov bakom väggen av bokhyllor i den bekväm sängen som min trilskande rygg nekar att acceptera. Men tydligen behöver man inte så mycken ostörd sömn när åren rullat iväg till efter 95 så jag ser fram emot en ny och förhoppningsvis lika god dag i lägenheten B62 i Seniorhuset Pilträdet.

BB ny profilbild litenText: Birgit Bergkvist
Foto: pixabay.com 

Om du vill läsa mera om eller av Birgit, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande