En morgonbris dröjer kvar vid gardinen i mitt öppna fönster,
Svala virvelvindar rör sig fram och åter, i ett skiftande mönster,
En ny dag tar vid,
förändringens tid.

En morgonbris med nya mål och föresatser.
Förhoppningar om minskade strapatser,
med nya möjligheter,
att besegra svårigheter.

Genom det öppna fönstret skymtar solens första silhuett
En strimma ljus som virvlar runt i en piruett
Ett ljus jag ännu inte mött,
ett skimmer av liv så tunt och sprött

Tiden står aldrig stilla.
Orden som en gång sårade så illa
har efter hand fått lite rundare kant
Det som en gång gjorde så ont, är inte längre relevant.

Förändringar tar tid att etablera,
en labyrint av emotioner finns kvar att hantera.
Kampen mot kroppens myteri,
tar också mycket energi.

Tiden är evig, men inte vi.
Alltför snabbt hastar våra liv förbi
Så känn hur den kylslagna morgonbrisen
väcker nya krafter till liv, att solens värmande strålar bjuder lättnad ur krisen.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande