I går var jag minst 85!
Ryggen värkte och knäna strejkade.
Men jag kunde höra koltrasten,
se att snödropparna tittat upp
och känna solvärmen i skinnet.

Musiken gav mig bilder
ljusa och mörka ur mitt liv,
mångfärgade glimtar, från alla
skiften av livsvägen, den som burit
mig ända hit in i ålderdomen.

I dag är jag 7år, ibland 17, utan värk,
lite småtokig och lekfull
när jag går ut i trädgården.
Möts av spirande grönska,
ett bi, en fjäril, flugsurr och doft av vår.

Barnbarnet,2 år, vill få mig att dansa
och jag följer, vi skuttar, klappar händer.
Jag känner livet återvända
och mina stela knän mjukna,
hjärnan fylls av glädje.

Nog vet jag att ögonblicket är viktigt,
alltmer värdefullt. Känner tacksamhet.
Bitterheten tog jag farväl av tidigt.
Kärleken till livet och allt levande
får mig att överleva ännu en dag.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande