1

I min barndoms Vänersborg var det nära till djur och natur. Vänern låg ett stenkast bort med fiske och bad. Som en fondvägg tornade bergen Halle och Hunneberg upp sig på vilka det sprang omkring älgar och rävar i vilt tillstånd.

Barkstedt var autodidakt och målade fåglar och rävar gärna i snö- och sjömiljö.

Mina syskon och jag cyklade med mamma och pappa några kilometer upp till angränsande Dalslands skogar för bärplock och naturupplevelser. Pappa var träsnidare och använde ofta motiv från våra utflykter till sina figurer. Bakom snidade älgar i verkstan hade han en tavla med en ekorre som satt i granen och skulle skala kottar. Ibland sjöng vi allihop sången om hur den stötte sitt lilla ben och den långa ludna svansen.

Det var ingenting särskilt med det.

2

När föräldrarboet skingrades följde några trä-älgar samt ekorrtavlan med mig upp till Stockholm och så småningom vidare ut till min hustrus och mitt fritidshus i Roslagen. Ekorr´n fick en ganska anonym tillvaro på en vägg i hallen. Till slut tyckte vi att det var dags för miljöbyte så korren förpassades ut i snickarbon.

Det var inte heller något särskilt med det.

3

Birger Sjöberg, Vänersborgs-sonen och Lilla Paris´ skald har just haft minnesutställning på Stockholms stadsbibliotek, vilket det föranledde mig att omigen läsa Kvartetten som Sprängdes – ett härligt småstadspekoral från 1924.

I boken finns en med kärlek och humor skildrad konstnär med Paris och världen som mål men som aldrig kommer längre än till Lilla Paris´ stadsgräns. Slängkappa, bredbrättad hatt, och lätt fransk brytning till trots, förblev målarens värld på duken ganska tama djur från skogarna i grannskapet. I ett underbart avsnitt skildras vernissage av ett nytt verk i olja ”Svan på lugnt vatten” till vilket stadens honoratiores är inbjudna. Efter några reserverade kommentarer från publiken försvarar sig upphovsmannen: ”Det här är en stilla tavla, banal säger ni! Det är ju fan, att så fort man gör något för folket….Finns det kanske inte solnedgångar och lugnt vatten?”. Konstnären i boken, Eugen A:son Renard, f.d. Karlsson, lär ha en verklig förebild vid namn Elis Barkstedt som var jämnårig med Birger Sjöberg och bodde också vid samma tid i Vänersborg. Barkstedt var autodidakt och målade fåglar, rävar (räv heter renard på franska!), gärna i snö- och sjömiljö med ett lätt Bruno Liljeforsmanér. Barkstedt var en kompetent och produktiv målare vars tavlor med tiden kom att pryda ”vart och vartannat hem i Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla” (Enl uppslagsboken)

När jag kommit så här långt i inhämtandet av information tog jag en närmare titt på ekorren i snickarbo´a och upptäckte att den var signerad ”Elis Barkstedt”.

Nu har tavlan fått renässans och sitter på väggen i storstugan. Med ny betydelse/ historia, eller ”proveniens” så har bilden fått en extra laddning. Det får vara hur det vill med den saken för när vi tittar på den tänker vi:

” Den här pigga  korren förmedlar en långväga hälsning  från en  tallegren och Birger Sjöberg i Lilla Paris!”

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande