Egon

 

Jag tänkte inleda skrivarsäsongen med att presentera min nya novellhjälte. Det är förresten lika bra att han får göra det själv.

Varsågod, Egon!

 

“Innan ni ödslar ens en minut längre av er dyrbara tid på mig, så kanske jag borde presentera mig:

 

Mitt namn är Svensson, Egon Svensson. Ja, jag vet, inte så vidare heroiskt namn kan man tycka. Tyvärr var Egon det enda namn min författare kunde komma på. Han har otroligt dålig fantasi, min författare. Svensson är däremot ett bra efternamn för en romanhjälte som behöver försvinna i mängden.

Romanhjälte var kanske att ta i lite, men något ska man ju vara här i livet. Huvudsaken är att det betalar sig och ger erfarenhet. Livserfarenhet är bra, det kan ge mig många bra jobb i framtiden. Om det nu finns någon framtid för en romanhjälte. Brukar inte de råka ut för en massa hemska saker, enbart för att roa er läsare. Jag kan redan höra de kvinnliga bokläsarnas suckar av förtjusning, över en ny karismatisk karaktär, som de kan förälska sig i. Men mina damer, innan ni börjar kasta slängkyssar och trosor efter mig, så borde jag berätta mer om min blygsamma uppenbarelse.

 

Jag är 172 centimeter lång, eller kort, beroende på vem som står vid min sida. Mitt hårfäste är högt, vilket blottar min ädla panna. Ögonen är blekblå, med en okynnesglimt, som visar på mitt goda humör. Mitt i ansiktet tronar en knubbig uppnäsa, norrköpingsnäsa, kallas den också. Jag är född och uppvuxen i denna stolta stad, varför jag bär omkring på min näsa, utan att skämmas för den. Min hy blir lätt röd och fnasig av solen, så jag vill inte ha några uppdrag i varmare länder. Hör du det, författaren. Förutom en del av de ovanstående dragen så ser jag väl ut som folk gör mest. Varken lång eller kort. Varken snygg eller ful. Klassikt spionutseende. Jag ser alla, men ingen ser mig.

 

Vilka miljöer jag kommer att hamna i ligger helt naturligt utanför min kontroll. Någon ny James Bond blir jag troligen aldrig. Salongerna är för eleganta, drinkarna är för kalla och damerna för heta. I den typen av miljö skulle jag sticka ut som ett kvastskaft mellan benen på en häxa. Var fick jag det ifrån? Nåja, ni förstår vad jag menar. Vanlig stadsmiljö med vanliga människor passar mig bättre. Det är inte så, att jag tackar nej till en kall drink eller en het kvinna, tvärtom. I vissa situationer, när det gagnar berättelsen, kan jag visst slå klackarna i taket. Jag dansar visserligen inte så bra och får lätt tunghäfta, när jag ska konversera en vacker kvinna. Oss emellan, så föredrar jag att dricka god öl, i stället för snofsiga drinkar.

 

Nu vet jag ju inte vad min författare tänker hitta på för äventyr. Förutom att han är ganska fantasilös, så lider han också av en händelselös uppväxt. Risken är stor, att han tänker kompensera detta, och utsätta mig för allsköns otrevliga och uppslitande händelser.”

 

Om det blir några noveller eller inte, får väl Egon bestämma. Det är ju i alla fall han som är huvudpersonen. Han passar kanske bäst i ungdomsböcker, fast det har jag inte nämnt för honom. Onödigt att störa hans stora ego allt för mycket.

 

1 kommentar

  1. Monica

    Ser fram emot fortsättningen!

    Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LE ProfilbildSKRIBENT: Lars Ek
FOTO: pixabay.com 

Om du vill läsa mera om eller av Lars, gå till hans blogg. KLICKA HÄR!

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande