Denna vecka är det dymmelvecka. 

Det är alltså veckan som inleder påsken som kallas så, och via Google har jag roat mig med att plocka ut några rader om varje dag i dymmelveckan, de flesta hämtade ur “Folktro från förr” av Ebbe Skön.

En sak var viktig hela dymmelveckan, man fick inte vara någon sjusovare, för då kunde man få ett öknamn för hela året.

Måndagen är blåmåndag och i Skåne gällde det att äta sju sorters kål den dagen. Då fick man krafter för det tunga vårarbetet. Sist ur sängen fick heta askfisen.

Sedan kommer vita tisdagen. Då var det viktigt att skorstenen var rengjord och vitkalkad. Och försov man sig, då fick man heta fetgrisen.

Dymmelonsdag var inledningen till påskfriden. Till och med kyrkklockorna tystades med en träkläpp som just kallades dymmel. Och den som kom sist ur sängen var en riktig dymmeloxe.

På skärtorsdag (namnet kommer av det gamla ordet skära i betydelsen göra ren) tände man påskeldar, och häxorna tog sina kvastar och for till Blåkulla, så då gällde det att gömma undan sådana redskap. Skärtosen fick den heta som försov sig.

Så kom långfredagen, den allvarsamma sorg- och botedagen. Ett allvar så stort att det påverkat oss fram till vår tid. Att alla nöjestillställningar var förbjudna den dagen, det minns vi nog alla. Det förbudet upphävdes inte förrän 1973. Men den som tar sovmorgon numera slipper nog kallas långlaten.

Med Påskafton och påskdagen kom så ljuset och glädjen tillbaka, och den som steg tidigt upp kunde till och med få se solen dansa och snurra.

Men sjusovarna fick kanske heta stumpen eller påsklosken resten av året.

En glad dymmelvecka önskar jag er!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande