Dialekter är något som jag anser man skall värna om, det är en del av vår kultur.
En del tycks skämmas för sin dialekt, och försöker därför prata ”finare”, medans andra gör sig kända genom sin dialekt.
Mina födelsetrakter ligger i norra Örebro län, alldeles på gränsen till Dalarna.
Vår dialekt låter därför lite likt dalmålet, men är ”släpigare”, och inte alls lika vackert som dalmål, enl. mitt tycke.
Själv talar jag som jag gör, vare sig mer eller mindre. Försöker kanske vara lite tydligare i mina uttalande i större sammanhang eller när man skall tala inför en stor skara människor.
Inte för att jag skäms för min dialekt, men därför att alla skall förstå precis vad jag säger.
Den dialekt jag pratar är nog i och för sig inte särskilt svår att förstå, men vi använder oss ofta av lokala olika uttryck som kan betyda något annat på rikssvenska, och så har vi mycke ö med i ord istället för o.
Som ett typiskt exempel kan jag säga att när vi tycker att någon människa är något knepig/konstig/underlig, så säger vi inte det, utan  o stället att vederbörande är behändig. Behändig betyder ju för gemene man att något är litet/näpet eller liknande, så i sådana sammanhang kan det bli hur tokig som helst om man inte är på sin vakt.

Likaså när vi skall säga korv säger vi körv, när vi skall säga att något är gott säger vi gött,när vi skall säga kol ( att elda med), säger vi köl. Ett par byxor kan mycket väl bli böxer i stället. När vi skall göra något säger vi gärna att vi skä göra, och när vi gråter bölar vi. När vi ramlar omkull stälper vi.
När vi kastar en boll, suttar vi den istället, när vi ropar på någon höjar  vi , och när någon blivit exempelvis sjuk, så har vederbörande vurte sjuk i stället. Så här kan jag hålla på att räkna upp olika ord i oändlighet, och säkert har ni andra bloggare/läsare andra uttryck och ord som kan vara av intresse.

Kan också säga att jag har en favoritdialekt som jag gärna lyssnar extra på, nämligen gotländska, och så kan jag lika gott erkänna att jag tycker att vissa skånska dialekter är mycket svåra att förstå, och så självklart  en del dalmålsdialekter som kan vara helt OMÖJLIGA att begripa ett enda ord av, men ändå anser jag det mycket viktigt  att vi behåller dem alla så att de finns kvar till kommande generationer.

Ps. Min gamla hemort heter Kopparberg, men där uppe säger vi Köpparberg.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande