Det blommar på Vedudden

 

En gång, när mina barnbarn – Lena, Anette, Mona och Johan – började närma sig skolåldern, började jag fotografera blommorna på Vedudden och samla dem i en pärm för att de skulle lära sig namnen.

 

Pärmen stod länge bortglömd i min bokhylla, men en dag i sommar visade jag den för min dotter Ingrid. Hon tog då sin dotterdotter/mitt barnbarnsbarn Isabelle, 5 år. med sig på blomsterplockning på Vedudden    

De plockade den fagraste bukett av 23 olika blommor

 

 

Att det blommar på Vedudden är kanske inte det man först tänker på när man ser de knotiga martallarna som söker sin näring i smala klippskrevor.

Men plötsligt händer det.

Det är en dag när Gråvädret hänger som en tung filt över fjärden och klipporna efter en natt med ett välkommet regn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När den första morgonbrisen krusar vattnet hittar solen en reva i molnen och en kaskad av gula blommor lyser på det grå urberget.

Det är Johannesörten som funnit sin plats i en liten grop i berget tillsammans med mossa och några grässtrån och där den ensam kan ståta med sin färgprakt.

Älggräset följer vägrenen och bildar en doftande spetsgirlang där mera blygsamma växter gömmer sig i gräskanten.

Rödklöver. Smörblomma. Rölleka, som trots sitt namn är vit. Vippor av Gulmåra, som i min barndom ofta blev ingrediensen i lekstugans i mannagrynspudding. Humleblomster och en och annan Kråkklöver. Den slingriga lila Gökärten och den lilla Blåklockan.

 

 

 

En släkting till denna så späda blåklocka är den betydligt resligare stora Blåkockan som börjat leta sig in i ängen innanför muren. Där spirar också några bleka Styvmorsvioler. De har den egenheten att de med några års mellanrum sprider sig och bildar blåskimrande mattor över skären och klipporna.

 

 

Där vägen viker av mot vår parkeringsplats kantas den först av mossa, där tuvor av Käringtand lyser innan Blåbärsriset tar vid.

I blåbärsrisets grönska gömmer sig ofta de första Kantarellerna. Stensötan med sin söta goda rot sticker också upp sina vackert flikiga blad där. I min barndom, när karameller och andra sötsaker var sällsynta, grävde man ibland upp roten och tuggade på den.

 

På andra sidan, alldeles i vägkröken, breder Björnbär och Nypon ut sig i yviga och stickiga snår. Björnbärsbuskarna bär vackra vita blommor innan bären kommer, och den vackra ljusröda nyponrosen känner nog alla igen.

När vi vänder oss om och ser ut mot havet fångas ögat lite senare på sommaren av Renfanan, en ståtlig växt med gula blommor.

 

I gräsmattan lyser Brunörten, som trots sitt namn, har en vacker blå krage av kronblad.

Tillsammans med Vitklövern kämpar de ständigt mot gräsklipparen.

 

I gläntan mellan våra stugor, där barnen har sina gungor och klätterträd, såg jag idag det första exemplaret av en blomma som vi inte får plocka fast vi vet att mängder av dem ska lysa i grönskan där om några dagar.

Det är den fridlysta orkidén Jungfru Marie Nycklar som så vackert rosafärgad lyser mot mig i grönskan.

 

Ingrid och Isabelle har alltså inte Jungfru Marias nycklar i buketten som de plockat på sin blomstervandring på Vedudden.

Men den finns med på bild i den röda pärmen.

 

 

 

 

 

BB ny profilbild litenText: Birgit Bergkvist
Foto: Birgit Bergkvist, Ingrid Österberg 

Om du vill läsa mera om eller av Birgit, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande