Det blir nog ändå en ny katt …

 

Saknaden efter vår kisse Myra som för snart ett år sedan har verkligen satt sina spår. Trodde aldrig man kunde sakna en katt så som jag/vi gjort – men så är det i vart fall.

Vår garderobskattMyra var 13 år och blev hastigt sjuk, inget fanns att göra så det var bara ett beslut att ta.

Vi bestämde oss omedelbart för att nu fick det vara slut med djur (vi är båda uppväxta med djur, och har även haft både hundar och katter själva i vår nuvarande familj), så vi gav bort transportburen, kattlådor, kattsand, kammar, borstar, skålar, klösbrädan m.m. för nu var det totalt SLUT.

Tiden går och jag pratar ofta om Myra, ser och hör henne, saknar hennes spinnande, och när hon kom upp i knäet och vile bli kliad. Jag märker att maken tycker lika – men som karl han är skall ju inte sådant erkännas. Ja ni vet!! Men då och då undslipper det honom att han nog saknar vår snälla fina gulliga innekatt.

 

Nu råkar det vara så att jag sedan mer än 50 år tillbaka är god vän med stans intagningsansvarig för Katthemmet (som bor kvar på vår gamla hemort) och av och till när vi pratas vid kommer vi in på vår saknad av Myra …..

Jag lockas att titta på Katthemmets hemsida lite då och då och söker efter en kelig social och snäll innekatt. Maken tittar också lite förstrött i smyg han med – jag har ”råkat” se det när jag gått förbi när han suttit vid datorn.

Så en dag i slutet av april ser jag en nyinkommen liten katt vid namn Kajsa-Lisa som är två år, kelig social och orädd, dessutom har hon varit innekatt sedan hon föddes. Hennes husse är åldrig och sjuk och klarar inte av att sköta henne länge. Jag tänker genast att det här är ”våran katt” – maken blir också intresserad, och så rullar hjulet igång. Kajsa-Lisa är i övrigt en semilånghårig kisse (raskatt).

Vi ber om att få göra besök och hälsa på henne för att se om hon motsvarar våra önskningar, och det kan jag säga att här kan man tala om ”kärlek vid första ögonkastet”. Trots att hon aldrig träffat oss var hon helt orädd och lät sig klappas och kelas av oss.

På Katthemmet (jourhemmet) sa man – åk nu hem och fundera och hör sen av er!!!

Två dagar senare hade vi bestämt oss att först ha henne på prov ett par veckor (man får göra så för att se om katt och familj trivs med varandra).

Vi får hämta henne först efter 15 juni då det återstår vaccinationer som skall ges innan man lämnar ifrån sig henne. Då är hon dessutom chippad i örat, kastrerad och avmaskad (man är mycket noga med sådant på Katthemmet). Kostnad 1000 kr – detta för att man skall täcka delar av kostnader för veterinärbesök, och för att man skall ha garanti på att kissarna kommer till seriösa hem.

Nu återstår för oss att handla upp allt igen som vi gav bort, och därmed säger jag att ordspråket verkligen gäller i detta fallet.

 

”Man skall aldrig säga aldrig”

 

Fotot ni ser är på vår älskade kisse Myra, men vid tillfälle kommer det även foto på Tussa, för så ska Kajsa-Lisa heta hos oss.

0 kommentarer

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

lindhaprofil-150x150Text: Lindha Gustavsson
Foto: sverigesradio.se

Om du vill läsa mera om eller av Lindha, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande