På Rådmansö finns vår sommarbostad ca 7 mil från Stockholm. Där vill vi vara allt större del av året , speciellt nu när vi är pensionärer. Roslagen kallas landskapet och Frötuna vår församling, beläget strax söder om Norrtälje, vid norra änden av Frötuna Kyrksjö. Den faluröda klockstapeln av trä syns på en av de gröna kullarna där korna betar. Klöverängarna sträcker sig ända ner till sjön liksom begravningsplatsen som omger kyrkan. – En miljö som gjord för att ritas av.

"Frötuna kyrka", ritad av Ove Andersson

På Frötuna begravningsplats vilar Carl von Scheven känd från Evert Taubes visor som ”Calle Schewen”. Han hette egentligen Carl Fredrik Mauritz von Scheven och härstammade från tysk adel i Westfahlen Han föddes 1871 och dog 1954. Bröderna Bernhard o Carl von Scheven hörde till de tidigaste medlemmarna i Pelarorden. De bodde och ägde Håtö gård med öarna Håtö Svansar som också var samlingsplats för ett antal illustra kulturpersonligheter som Wilhelm Moberg och konstnärerna Anders Zorn, Bruno Liljefors, Albert Engström med flera.

Fullständigt namn på Pelarorden var ”den oomkullrunkliga pelarorden” grundad av Axel Hultman 1892 med syfte att ”sprida vänskap, kamratskap och förståelse mellan de svenske män som plöjer skärgårdens böljor, känna dess farvatten och älska dess natur”

Namnet kommer från ett tillfälle när Axel Hultman och en vän var ute och seglade och riggen gick sönder. Under tiden de drev mot land bestämde de att spela brädspel. En båt med lokala skärgårdskarlar råkade passera. En av rospiggarna hälsade på Hultman och hans vän  och kallade dem ”pelargubbar”. Ett trevligt namn tyckte Axel Hultman och döpte senare sin nybildade orden till Pelarorden utan att han egentligen visste vad ordet betydde. Det visade sig så småningom att det var ett ord för fyllgubbar efter uttrycket att dricka pel dvs  dricka mellan utsatta märken, pel.

Enligt historien kom en nye medlem, Evert Taube för sent till ett årsmöte i Pelarorden. Som straff beordrades han skriva och framföra en ny visa om Roslagen. Resultatet visar upphovsmannens fantastiska begåvning hette Calle Schewens Vals, en av Everts sedemera mest färgstarka och älskade visor. Framförd i olika sammanhang/versioner har valsen blivit något av Roslagens signaturmelodi:

I Roslagens famn på den blommande ö,
där vågorna klucka mot strand
och vassarna vagga och nyslaget hö
det doftar emot oss ibland,
där sitter jag uti bersån på en bänk
och tittar på tärnor och mås,
som störta mot fjärden i glitter och stänk
på jakt efter födan, gunås.
Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron
till angenäm styrka och smak
och lyssnar till dragspelets lockande ton,
som hörs från mitt stugogemak.
Jag är som en pojke, fast farfar jag är,
ja rospiggen spritter i mig!
Det blir bara värre med åren det där
med dans och med jäntornas blig.
Se, måsen med löjan i näbb, han fick sitt!
Men jag fick en arm om min hals!
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp, jag vill dansa en vals.
Det doftar, det sjunger från skog och från sjö,
i natt ska du vara min gäst!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö
och solen går ned i nordväst.
Då vilar min blommande ö vid min barm,
du dunkelblå, vindstilla fjärd
och juninattsskymningen smyger sig varm
till sovande buskar och träd.
Min älva, du dansar så lyssnande tyst
och tänker, att karlar är troll.
Den skälver, din barnsliga hand, som jag kysst,
och valsen förklingar i moll.
Men hej, alla vänner, som gästa min ö!
Jag är både nykter och klok!
När morgonen gryr, ska jag vålma mitt hö
och vittja tvåhundrade krok.
Fördöme dig skymning, och drag nu din kos!
Det brinner i martallens topp!
Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros
han dansar till solen går opp!

(Text musik Evert Taube)

 

[dropshadowbox align=”none” effect=”none” width=”autopx” height=”” background_color=”#ffffff” border_width=”1″ border_color=”#383d85″ ]Faktaruta:

Asaguden Frö dyrkades förmodligen på denna plats. Kyrkan äldsta delar från slutet av 1100-talet är byggda av gråsten och tegel, och interiört finns ett enskeppigt långhus, koret är i öster, sakristian i norr, vapenhus i söder. Gravkoret härstammar från mitten av 1600-talet (Ösbyholms el Löwenska gravkoret). Interiören är huvudsakligen från 1700-talet med dopfunt från år 1275.

Den helige Olof blev kyrkans första kristna skyddspatron.

En färgrik skulptur (kopia) av S:t Olof i trä från början 1300 med krona riksäpple finns i kyrkan. Olof trampar symboliskt på sig själv vilket kanske betecknar hans tidigare hedniska liv.

S.k. stigluckor finns fortfarande kvar i muren. De var portar och landstigningsplatser för båtburna besökare.[/dropshadowbox]

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande