Tvättdag igen. Jag skriver detta medan min tvätt ystert tumlar omkring i de gemensamma tvättmaskinerna. Annat var det när jag var barn, då var tvättdagen en långdragen historia.

Vårt brygghus (bykhus) låg minst 200 meter från hemmet. Mamma, mormor samt diverse andra manhaftiga fruntimmer, släpade fulla korgar med lakan, örngott och handdukar längs cykelvägen. I brygghuset fanns en, i mina ögon, jättestor kittel. Den hade fyllts med vatten tidigt på morgonen, och sedan hade vattnet värmts över öppen eld. När tvätten hade kokat en stund och förmodades vara ren, togs den upp med hjälp av långa trästavar.Bildresultat för bild på bykhus Sedan bars tvätten ned till klappbryggan vid Motala ström, där den sköljdes i det strömmande vattnet.

Hemmavid hade gubbarna satt upp torkställningar över hela gården. Sedan gick alla damerna med förklädsfickorna fulla av klädnypor och hängde tvätten. När allt torkat och luktade gott, fraktades allt linne in till staden, där man hyrt tid i en mangelstuga. Jag minns monstret till mangel med sina stora marmorvalsar. Sedan skulle allt hem igen.

Nu efteråt förstår jag bättre, varför mor suckade tungt när jag kissat i sängen. Mer tvätt.

Text: Lars Ek
Foto: Länsstyrelsen

 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande