Tomtar, överallt är det tomtar. Stora tomtar, pyttesmå tomtar, marsipantomtar, chokladtomtar, pepparkakstomtar, tomtar av choklad, av lera, porslin, kottar, gips och plast. De flesta tomtarna har skägg, få har kjol. Hjälp, JÄMO!

Tomtar, överallt är det tomtar.

Men jag saknar den lille behändiga tomten som kilade omkring på nätterna och avvärjde brand och, inbrott, avvisade oknytt, om gårdens eller husets folk skötte sig. Ofta fick han sällskap av katten. Tvär och sur blev han om gården, köket, djuren eller huset missköttes. Han visade sitt missnöje genom att spisen rykte in, elden slocknade eller flammade upp. Ölet snedjäste, mjölken surnade, korna kalvade inte, inte heller föddes lamm och killingar. Om inget hjälpte flyttade han till sist från gården och tog katten med sig.

Han hade en stor släkt i skogen, skogstomtar, vättar, alver och fnyker.

Han hade en stor släkt i skogen, skogstomar, vättar, alver och fnyker. På något oklart sätt var han släkt med älvorna, dessa väna och skygga varelser.

Var älvan den späda modern?

Var det så att älvan var den späda modern och fadern den klumpige prosaiska fadern? Skönheten och odjuret? Och barnen?  Tomtar och älvor kanske inte alls sysslade med sånt?

Tomtarna var den svenska grenen av småfolket, det fanns givetvis i hela den kända världen. De var lika tvära, sura och illvilliga, om man själv var lat och illvillig. Tyskland hade sina blå eller gröna bergvarelse, de uppfann  den blå och gröna koboltfärgen. I England fanns det hobs, gobblins och skottarna hade sina brownies. Om de senare hjälpte till vid whiskyframställningen och skänkte drycken sin bruna färg kan diskuteras. Inte ens de gamla romarna var utan småfolkssläktet, de gick säkert i vita togor och blev ursprunget till kandidater. Vårt grannland i öster hade sina tonnti.

Vi ser inga tomtar nu för tiden, inte heller andra representanter för småfolket. Är de utrotade av kristendomen, upplysningen och grundskolan? Men vem var det som skymtade fram i trappan eller ur busken. Och vem åt upp julgröten och drack upp juldrickan.

En förebild var den givmilde ärkebiskopen i Myra.

Tomten var inget givmilt väsen, snarast snål. Jultomtandet var inte hans grej. Men vem var det som skapade myten om jultomten. En förebild var den givmilde ärkebiskopen i Myra. Legenden berättar att han var from och asketiskt lagd redan från födelsen, han vägrade att ta mammans bröst två dagar i veckan. Han blev präst, flyttade som ung till Jerusalem för att där bli munk och eremit, flyttade tillbaka till Myra och blev där ärkebiskop. När föräldrarna dog skänkte han anonymt sitt arv till fattiga i Myra. Det berättas också att han räddade tre jungfrur från prostitution. Fadern hade stora skulder och hotades av fängelse. Enda utvägen för honom var att sälja sina döttrar.  Någon räddade döttrarna från prostitution genom att tre nätter kasta in genom fönstret en påse med guld.  Döttrarna kunde så giftas bort och kanske bli lyckliga med sina män. Han gav alltid bort gåvorna i smyg.

Nicolaus satt i fängelse då romerska kejsarna Diocletianus och Maximus förföljde de kristna. Han släpptes ut av den kristne kejsaren Maximanus. Alla känner vi till kyrkomötet i Nicaea. Där trätte man om treenigheten,  prästen Arius ansåg att Kristus var son och därmed skapad av Gud och att det fanns endast en gud. Präster, biskopar, ärkebiskopar, abbotar och andra tog till nävarna för att få rätt till treenigheten, fadern, sonen och den helige ande,  en viktig fråga. Nicolaus slog  Arius  på käften och  överträdde kyrkofriden, dömdes av kyrkomötet . Men han hade tumme med jungfru Maria och kanoniska straffet avskrevs.

Nicolaus var en aktad ärkebiskop, efter sin död 6 december 343 blev han helgonförklarad då han utfört många mirakler, bland annat varit samtidigt på flera platser, genom bön räddat fartyg i sjönöd och räddat kvinnor från prostitution. Han var skyddshelgon för många som barn, prostituerade, sjömän, listan är lång. Han vördas av alla de kristna kyrkorna. Den 6 december firas sankt Nicolaus. Då fick barnen kanske små gåvor gömda i strumpor

Lord Christemas var en festprisse.

I 1400-tales England kommer My Lord Christemas, han brydde sig inte om barnen och var väl närmast en festprisse som uppmanade till fest med mat och mycken dryck. När puritanerna i England tog över julfirandet förändrades julen till något innerligt och stillsamt, father Christmas blev en gammal vänlig man som kom med små presenter till barn och vuxna. Hans rock var grön till skillnad från Sancta Claus, vår mest kände jultomte.  Under 1800-talet debuterade Sancta Claus eller Sancta. Han blev en givmild ”tomte” sim kom med många presenter. Butiksinnehavare och senare varuhusägare slöt honom till sina bröst. Walt Disney har förstorat upp myten med ”Jultomten” Claus kommande med sina renar. Han var och är en minst sagt rund person som med möda pressar sig ner i skorstenarna utan att fastna. Vem tvättade hans kläder?

Vem tvättade tomtens kläder?

Hur firades jul i Sverige och förmodligen också i andra delar av Europa? Inför stora högtider brukade lärlingar och djäknar (Inte jäklar, djäkne kommer av diakon, beteckning på dåtidens gymnasister). De levde fattigt och under juluppehållet drog de runt , klädde ut sig, sjöng och spelade gatuteater för att få mat och dryck. Om de trots mödan inte fick något lekamligt erkännande var de säkert snabba med att kväda nidvisor.

Blev tomten skrämd av julbocken?

I processionerna framfördes också julbocken, eller rättare sagt ett bockhuvud eller bockmask. Bocken har sina rötter lång tillbaka i tiden, berömd för sin potens men också illvillighet. Bocken kom till familjens julfirande, det var ”julbocken” som kom med klapparna. Många barn blev säkert skrämda av bocken, precis som för jultomten.

Må julen bli god och sparsmakad!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande