TEMA  Mötesplatser som kombinerar social samvaro och olika former av aktiviteter

BARNBARN SÄGS VARA LIVETS EFTERRÄTT Har man inga egna barnbarn eller kanske barnbarnen bor på annan ort, då kan man bli extramormor.

Bli en extramormor

Juli 2012

När Inga mötte Hugo sa det bara klick. Nu har hon varit hans extramormor i snart elva år. ”Barn och äldre behöver varandra, säger Inga Timander.”

Var tredje nyfödd i Stockholm har inte sina far- och morföräldrar i närheten. Den allt högre genomsnittsåldern för en förstföderska och det faktum att nära och kära kanske bor på en annan ort är bidragande orsaker. Behovet av avlastning för stressade småbarnsföräldrar är stort. Men det är inte bara det. Barn behöver umgås med äldre. Och äldre mår bra av att umgås med barn. Den äldre kan tillföra ett länge perspektiv på livet och berätta hur det var förr och har också massor av tid för sagor och bakning och att bara prata. Tid är ju en bristvara för många småbarnsfamiljer. Barnet ger nya perspektiv och hjälper den äldre att hålla barnet i sig levande. Och så är det ju hälsosamt att leka och hoppa och krypa.

Inga Timander, 75 år, Bor: Sundbyberg, Stockholm, Familj: sambo, två söner, barnbarn, Hugo med familj

Relationen mellan barn och far- och morföräldrar är en länk i kedjan som missas för många. Behovet av att ha en extramormor har ökat och Inga Timander är en av dem som har valt att bli extramormor.

När Inga träffade Hugo så var det kärlek vid första ögonkastet. Nu har elva år gått och det har blivit en nära och bestående relation.

– Jag gick i pension ett år tidigare och kände att jag inte bara plötsligt ville sluta arbeta utan fortsätta ha en fast punkt i tillvaron, berättar Inga och häller upp kaffe och bjuder på hembakad kaka.

Tanken växte fram att hon ville hjälpa någon familj och Inga har alltid tycket mycket om barn. För Inga fanns det vissa kriterier som skulle var uppfyllda. Hon ville att det skulle vara nära och att inte bara vara någon som man ringde till då och då, utan mer som en medlem i familjen. Och att det inte förväntades att hon skulle städa eller tvätta. Av en händelse fick hon se en annons i DN om att ”Hugo söker extramormor”.

Många hade sökt att bli extramormor för Hugo och Inga var en av dem som blev kallad på intervju. Inga som är förskolelärare i botten tog med sitt betyg och gick dit. Under intervjun ägnade hon mycket tid åt Hugo.

– Det kändes självklart för mig, Hugo var ju huvudpersonen.

Senare på dagen ringde Hugos föräldrar och berättade att de valt henne. Att Hugos föräldrar valde just Inga förklarade de med att hon var den enda som ägnade sig åt Hugo. Och att de kände att personkemin stämde. De bjöd hem henne på middag senare i veckan.

– Vi pratade igenom det hela och jag var helt inställd på att det skulle bli en lång relation. Hugo visste ju inte om något annat.

Inga har barnbarn som bor i Stockholm men i andra änden av stan, och de hade en väldigt närvarande mormor. En mormor som kom dit varje dag och städade, skurade, tvättade och passade flickorna. Inga träffade dem någon gång i veckan och hade bra kontakt men kände att det fanns utrymme för mer. Svärdottern jobbade också hemifrån vilket gjorde att hon inte behövdes i så stor utsträckning.

Inga började hos familjen när Hugo var nio månader och var där som avlastning tre dagar i veckan. När båda föräldrarna började arbeta hämtade hon honom från förskolan två dagar i veckan, och var med honom tills de kom hem. I skolåldern blev det mer sporadiskt men regelbundet. Idag är Hugo elva år och Inga var tidigare i år på hans elvaårskalas.

Hugo

Hon har gjort sådant som man gör med ett barnbarn. Hon har läst för honom, gått på bio och teater. Passat Hugo när föräldrarna varit borta och även sovit över där.

– Visst har jag haft konflikter med Hugo. En konflikt var att han ville äta framför TV:n men det visste jag att hans föräldrar inte ville att han skulle göra.

Inga berättar att hon har samma känslor för Hugo som för sina egna barnbarn. Hon gör ingen skillnad alls.

– De är tre olika personligheter. De andra två är flickor. De leker inte på samma sätt och pratar om andra saker.

Inga upplever att hon verkligen har blivit som en mormor för Hugo. Att han säger mormor var något som Hugos föräldrar ville och det kändes bra för henne. I början sa han ”mormorInga” men sedan blev det bara mormor. Att det fungerat så bra kan bero på att det inte finns någon mormor så det fanns en plats att fylla. Annars hade hon nog blivit Inga, en extra vuxen. Inga berättar om några kommentarer som Hugo sagt till sin mamma”Jag vet att mormor inte är din riktiga mamma, men mormor är min mormor” och”Mamma! Mormor och morfar har blivit jättebra kompisar”.

Inga har tidigare fått ersättning när hon passat Hugo men nu vill hon inte ha det längre, bara hon får sina kostnader täckta.

Inga har funderat en del på varför hon har valt att bli extramormor.

– Jag har själv aldrig haft en egen mormor. Det tror jag att jag har saknat. Min farmor bodde så långt borta och vi träffades bara några gånger om året. Jag brukade följa med en kompis som gick till sin mormor efter skolan och fick saft. Hon tog det så för givet. Det kan vara det som gjorde att jag ville ställa upp.

Inga kan absolut rekommendera andra att bli extramormor. Men hon menar att det är viktigt att tänka på vad det innebär. Att det bygger på en långsiktig relation och det är viktigt att avsätta tid för det. Och att det stämmer med hela familjen, inte bara med barnet.

– Det är viktigt att ha samma grundsyn om hur barn ska uppfostras. Jag kan inte förändra mig efter deras sätt att vara.

– Vi har valt varandra. Och det kan vara en stor anledning att det fungerar så bra.

Katarina Strand om Inga som extramormor:  Vi hade ett dåligt nätverk av nära anhörig och behövde avlastning, visserligen så har jag en syster men vi ville ha någon från Ingas generation för att det saknades. Och så sökte vi någon som kunde stanna under en längre period, åtminstone några år framåt. Barnflickor som är 17 år eller 18 år stannar kanske ett år för att tjäna lite extra pengar sen försvinner de till USA eller något liknande.

Inga har varit med sedan Hugo var nio månader och han är nu elva år. Det har fungerat över all förväntan. Hon har blivit som en i familjen och är med på alla födelsedagar. Även Inga och jag har en nära relation, inte som mor dotter utan mer som kompisar. Tidigare var det business och Inga fick betalt för varje gång. Nu har vi inte behov på samma sätt eftersom Hugo börjar bli stor. Men Hugo och Inga ses ändå för att de vill ses.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande