Precis som i sagan hette den yngste brodern Jöns.  Hans far föddes 1797, hette Pehr Jöransson och var åbo på Hörby 10 i Hörby socken. Han var en betrodd man i socknen och var ledamot i den första skolstyrelsen, senare ledamot i socialnämnden. Som sig bör var han också kyrkvärd. Modern var Anna Månsdotter, född 1807. Tillsammans hade makarna åtta barn, tre flickor och fem pojkar. Jöns, som föddes 1845, var näst yngst, hade en lillasyster Elna.

Jöns kunde inte ärva gården utan utbildade sig till färgare. Sexton år gammal blev han lärling hos Hindrick Petter Pettersson. 1871 emigrerade han till Chesanning, Michigan i USA. Lockades dit av grannbröderna Hallqvist eller kanske rent av deras syster Helena, född 1847,som lämnat Hörby 1869. Den 8 juni 1872 gifte sig Jöns med den sköna Helena och  den 28 februari året därefter föddes farfar Georg.  1875 föddes systern Lilian, för oss den gåtfulla faster Lilly.

1876 lämnar den unga familjen Michigan och återvänder till Skåne, men nu till Sjöbo och tog där över färgeriet. I Sjöbo föddes tre barn till, Gerda Alfhilda, Hjalmar och Maria, Gerda och Maria dog som småbarn. 1883 köpte gammelfarfar, av oss kallad JP (Jöns Pehrson), färgeriet i Kalmar. Han drev färgeriet fram till 1901, då  hade rörelsen utökas med kemtvätt, stickeri och garnaffär. Denna senare sålde också svarta ulltröjor, perfekta för sjöfolket i Kalmar. Enligt familjetradition en benämndes tröjorna ”göransson” av dess användare .

JP var en framsynt man och förstod den färgeritekniska utvecklingen med syntetiska färger samt också behovet av kemisk tvätt.  Han var ordförande i Kalmar Fabriks- och Hantverksförening, satt i stadsfullmäktige och i ett flertal styrelser som Tekniska Yrkesskolan och hamndirektionen. Han var också frimurare. Var också musikalisk och sjöng i kör. Han fick en tilltagande synnedsättning och var nästan blind när han vid 56 års ålder lämnade över färgeriet till sin äldste son. Han dog vid 86 års ålder.

Farfar Georg, äldst av syskonen, gick i folkskola i Kalmar och skickades sedan till det Tekniska gymnasiet i Borås men fullföljde inte utbildningen där. Kom i stället hem, gick som lärling hos fadern och förbereddes med privatutbildning inför sin gesällvandring. Hans gesällbok finns bevarad.

1892 blev han gesäll och året därpå började han besöka färgerier och kemiska tvättinrättningar. Under åren 1893-99 praktiserade han på 18 färgerier och kemtvättar, ibland endast en vecka, som mest i nio månader. Han ”vandrade” till Vretstorp, Nyköping, Berlin, Gotha, Frankfurt am Main, Ober-Utzwyl, St. Gallen, Yverdon, Elberfeld, Darmstadt, Stuttgart, Köpenhamn, Strängnäs, Örgryte och slutligen Uppsala 1899. Färgarnas Mekka var Tyskland, Schweiz och England. Därför for han till Tyskland för att studera textilfärgning och kemtvätt.

Varje besökt färgeri gav honom ett intyg, oftast skrivet på papper med bild på företaget.

Råmaterialet till färgerna var stenkol och kol var det gott om i Rhendalen . Färgindustrin växte upp utmed Bodensees utflöde i Rhen och utmed Rhen. Rhen blev därmed Europas smutsigaste flod.

1901 övertog farfar ”Göranssons” på Norra Långgata 30 i Kalmar. 7 maj samma år gifte han sig med en gävleflicka, Lydia Bergsten. Hur det egentligen gick till vet vi inte annat än att farmor Lydia då, 1899, gick på ”Fackskolan för huslig ekonomi” i Uppsala, samma år som farfar arbetade på Cederholms färgeri i samma stad. Lydia födde två söner, Sigurd och Sven. Hon dog 1936 vid 67 års ålder.

Lydias far kom från Ovansjö, blev svarvare vid Gävle-Dalarnas lokverkstad i Gävle, senare verkmästare. Modern, Kajsa Bäcklin, kom från Älvkarleby . (Kajsas mor var släktens vallonättling,)

Georg var en duktig färgare och kemtvättare.  Enligt familjetraditionen var fläckbortagning den stora utmaningen för honom, att utan att skada tyget lösa upp fläckar. Han hade ett stort skåp med olika pulver och vätskor, många av dessa var tillverkade i fabriker som sedan gjorde sig kända som tillverkare av läkemedel. I en anteckningsbok bokförde han fläckar och hur man tar bort dem. Tyvärr har boken försvunnit. Georg var ingen driven affärsman utan försökte mer bevara färgeriet och kemtvätten utan lust att expandera.

Det var spännande och till del kusligt att besöka färgeriet. På bottenvåningen fanns en ångpanna och en gammal ångmaskin med skinande mässings- och koppardetaljer. Den snälle ”jätten Ahl” skötte panna, ångmaskin och hjälpte till med färgningen. Tyg och garn färgades i stora kopparkärl. Med stora träpaddlar tryckte man ner tyg och garn samt rörde om så att allt blev färgat. Det var och är en stor kemi. Högst upp på färgeriet var stryk- och pressavdelningen. Strykjärnen värmdes upp med ånga, det väste och pyste. Kvinnor med vita förkläden strök och pressade skjortor, kavajer, kjolar, klänningar  och vad de kan varit mer, plaggen paketerades och lämnades ner i butiken. Doften från strykeriet har fastnat i mitt luktminne, ibland går jag in till min granne kemtvättaren för att få njuta av väldoften. Färgeriet såldes i mitten av fyrtiotalet, ingen av sönerna eller annan släkting tog över. Georg dog 1955.

Hans syskon, vad blev det av dom?

”Faster” Lilly, syskon nummer två, pappas faster, hjälpte JP med kontorsgöromål, hon dog 1921, 46 år gammal. Det är inte mycket vi vet om henne, det har antytts att hon dog av hjärtesorg, hon fick inte gifta sig med sin älskade. Det stod det ett vitt kors över hennes plats i familjegraven så hennes stora kärlek skulle finna henne.

Gerda, nummer tre,dog vid ett års ålder.

Hjalmar, nummer fyra, blev guldsmed, gifte sig med Berta och fick dottern Karin. Han emigrerade till USA när hustru Berta dog, där arbetade han som designer. Han var en god sångare och reste runt i USA med en stor kör. Hjalmar gifte om sig med Vira, men detta äktenskap blev barnlöst. Hjalmar dog 1939. Dottern Karin blev kvar i Sverige, där hon växte upp  hos sina farföräldrar och farbror Georg blev hennes förmyndare.

Maria var syskon nummer fem, och också hon dog som barn.

Lillpojken Ernst föddes i Kalmar 1883. Han anställdes vid Helsingborgs Gummifabrik AB och skickades till Ryssland där han skulle sköta firmans filial i Petrograd. Ernst flydde till Finland under revolutionen. I Helsingfors blev han direktör för AB Tretorns Galoscher.  Där träffade han Märta Lethin-Wuori och gifte sig med henne 1921. Ernst adopterade hennes två döttrar. I äktenskapet föddes dottern Öllegård i Finland 1922. 1931 flyttade makarna till Sverige och Ernst blev handelsresande. Äktenskapet varade till 1940 och Ernst dog 1955, samma år som storebror Georg.

Nu finns det inga färgmästare kvar i släkten, det finns inte heller många färgerier. Men visst är det magi och alkemi med ett färgeri. Med sina kar och kärl har textilfärgning en viss likhet med livet, förflyttas ett plagg eller garnhärva från ena kärlet till det andra kan det bli en helt ny färg.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande