Bedagade skönheter

 

Som omväxling till golfandet runt Hua Hin bestämmer vi oss för att “gå i ungdom” – bli backpackers igen. Med lätt packning – varsin liten ryggsäck – tar vi tåget söderut några timmar. Det enda som vi bokat var tågresan till Bang Saphan.

Vi har en bild av vajande palmer och stolphus på en tom sandstrand.

Backpackers på väg – bedagade skönheter?

 

2015 åkte vi också tåg härnere i Thailand, då i 3:e-klass och resan kostade 50 baht (13 kr) för fyra. Margareta och Gunnar, som båda sorgligt nog gått bort, åkte tillsammans med oss till Petchaburi.

LYSSNA gärna till podden vi spelade in då (LÄNK).

 

Nu lyxade vi till det, valde andraklass till det mindre facila priset  – 3.000 baht (750 kr) för fyra.

Förstärkt 2a-klass visade det sig.

Stängda fönster, fläktar i taket och aircondition-aggregat över oss.

En snyggt uniformerad tjej serverade oss – men inte de andra i kupén – en lunchbricka. Oväntat, men inte alltför läcker.


Hua Hins stationshus, lätt bedagad skönhet

Tåg 43 från Hua Hin – en bedagad skönhet

Lunch serverad av “flygvärdinna” – smakade sådär …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

Väl framme i Bang Saphan mötte vi inte den lilla staden med en mysig hamn där vi skulle välja nästa etapp på vår resa. Där fanns bara en dammig liten gata med några fruktstånd, några thailändare och ett tyskt par som också klivit av tåget.

Efter litet Googlande på våra mobiler hade vi plan B klar.

 

Koh Talu är en liten paradisö enligt Google. Där skulle vi nog hitta vajande palmer och stolphus.

Där fanns det två inkvarteringsmöjligheter, en “resort” och en liten bungalow-by. I den sistnämnda skulle man vara “hygientolerant”. Första gången jag stöter på det ordet, vi förstod både betydelsen och att vi inte längre tillhörde den kategorin.

Vad vi inte läste då var att ön bebyggdes för 40 år sedan. En familj köpte hela ön och byggde en lyxig anläggning. Och den hade inte renoverats sedan dess.

 

 

 

Plan B: Vi åker direkt ut till Koh Talu!

 

En man i orange väst – brukar betyda moppetaxiförare – på stationsområdet visade sig ha en liten pickup. Han skjutsade först det tyska paret sedan oss den dryga milen till “hamnen”. P och jag inne i kupén och gubbsen på flaket.

Hamnen var en pir där båten till Koh Talu gick. Där kunde man köpa utflyktspaket med övernattning, ingenting annat. Paketen var “All inklusive” – allt ingick utom öl och vin. Det var inte billigt men inte alltför avskräckande, så vi slog till och köpte ett paket med två övernattningar. Kände oss som vanliga seniora turister, inte längre som backpackers trots det lätta bagaget.

 

Hamnen på Koh Talu

Båtturen över till ön var litet groping, kaskader av ljummet vatten slog in över fören och oss. Men efter en kvart styr båten in genom ett korallrev och vi möts av en nästan tom sandstrand med vajande palmer.

 

Vi var framme – så skulle det se ut! Vajande palmer och stolphus på en tom sandstrand.

 

 

 

 

Dagens aktiviteter

En ung man mötte oss på bryggan. Serverade oss färgglad juice och berättande om anläggningen.

Kön var inte besvärande lång …

De flesta gästerna var svenskar, pensionärer med eller utan barn och barnbarn. Och så kineser som snart skulle invadera anläggningen för att fira nyår. Oftast var de ca 50 rummen fullbelagda.

Mat serverades tre gånger om dagen, mycket fräsch och god buffé med olika innehåll varje tillfälle.

Dagarna var fyllda av aktiviteter, det var bara att anmäla sig. På stranden fanns solstolar, kanoter och till och med en katamaran till gästernas förnöjelse. Pingis- och biljardbord kunde nyttjas.. På en liten bar vid strandkanten spelade en gitarrist på kvällarna.

 

 

Vi inkvarterades i ett stolphus med fyra dubbelrum. Till varje dubbelrum hörde en liten veranda där vi kunde skymta hav och strand genom palmbladen.

Första kvällen saknades både luftkonditionering och vatten när vi skulle gå och lägga oss. Med hjälp av medhavd ficklampa letade vi reda på nattvakten som kallade på hjälp.


Stigen till vårt rum

Entré

Utsikt från sänge

 

 

 

 

 


 

 

 

 

Efter två dygn hade vi utforskat det mesta.

Vi följde med pråmen ut till korallrevet och flöt sedan fram med cyklop och snorkel i vår jakt efter levande färggranna koraller och fiskar. Tyvärr var det inte “som förr i tiden” med färggranna böljande koraller och fiskar i mängd. Men jag hittade en kvadratmeter med en rosa svandunsboa med lila läppsnäckor och gulsvarta fiskar.

Vi följde med pråmen ut och fiskade bläckfisk. Med på pråmen fanns då en grill där fångsten tillagades. Nyfiskad bläckfisk och korallfiskar smakade mums när vi tuffade tillbaka till bryggan.

Visst nappade det!

Grillad bläckfisk över öppen eld

Serverad tillsammans med kryddig sås

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi promenerade till den lilla bungalow-byn med tänkbara sanitära olägenheter och fann ännu en paradisstrand. Välvårdad och renoverad. Stora och små gungor i strandkanten. Här var det bara att sätta på sig cyklop och snorkel och simma ut.

 

Vi promenerade längs vår strand bort till ett BB för sköldpaddor med ett tiotal bassänger fyllda med sköldpaddebarn i varierande storlekar. De stora barnen, ca en halvmeter i diameter, slöade mest medan de minsta lekte tittut, kurragömma eller jaktlekar.

Ett forskningsprojekt bedrevs för öka överlevnadsprocenten: att ett ökad andel sköldpaddor ska nå könsmogen ålder. (Havssköldpaddor kan lägga hundratals ägg per säsong. Dock överlever bara ungefär en per 1 000 havssköldpaddor till vuxen ålder.)

 

Och naturligtvis solade vi och simmade längs den långa sandstranden.

 

 

Och så var det dax att återvända till fastlandet.

“All inklusive” innebar också att båttransporten anpassades till vårt tågs avgångstid och vid piren stod en liten buss för transporten till stationen. Bekvämt!

Vi fick också veta att hela transporten från Hua Hin hade ingått i priset om vi köpt vårt utflyktspaket där … Men vi skulle ju resa som “backpackers”  …

 

Hit kommer vi tillbaka ett annat år! Koh Talu var verkligen en bedagad skönhet.

 

 

 

 

4 Kommentarer

  1. Ann-Britt Hellborg

    Vilken härlig utflykt!

    Svara
  2. Eva Turesson

    Så häftigt! Låter som en dröm!

    Svara
  3. Kerstin Marcusson

    Inkvartering ser nästan ut som på Gilli Meno!

    Svara
  4. Eva Malmström

    Hej Ingrid!
    Så häftigt, vilket underbart tillvaratagande av livet!
    Eva Malmström

    Svara

Skicka en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

IMG_0487SKRIBENT: Ingrid Österberg
FOTO: pixabay.com

Om du vill läsa mera om eller av Ingrid, gå till hennes blogg. KLICKA HÄR!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande