När pumporna lyser och barnen går på tiggarstråt påminner jag mig min gode vän Åke Broberg, numera bortgången, och hans betraktelse över halloweenfirandet. Här möter vi honom igen i hans underfundiga artikel “Barnabus” från 2011.

 

HALLOWEEN – VILKEN BEFÄNGD HÖGTID

ÅB PumpaDet var titeln på en insändare i DN för några dagar sedan, där bland annat följande stod att läsa: ‘En idé kommen från USA utan fäste och tradition i Sverige’. Insändaren, en äldre kvinna, hade fått sina fönster nedkletade av kastade ägg. Uppenbarligen hade hon inte haft något godis att bjuda på då hon fick valet “Godis eller bus”.
Jag kan inte säga att jag är särskilt förtjust i den nya seden. Även om jag brukar se till att ha godis hemma. I brist på snask bjöd jag en gång på småcitrus men fick den surmulna kommentaren “Jag äter inte frukt”. Men bus utsattes jag inte för.

Ytterligare ett skäl att tycka illa om seden är för min del den omoraliska hanteringen av mat – att göra en matnyttig pumpa till en grotesk mask strider mot den respekt för mat som jag har uppfostrats till.
   Jag kan emellertid inte hålla med om att seden är så fullständigt osvensk. Fast de svenska motsvarigheterna är knutna till andra dagar. Tänk t ex på de små rara påskkäringarna som kommer på skärtorsdagen. I Ingelstads härad på Österlen gick byns drängar omkring och tiggde ägg genom att sjunga en visa, vars slutvers löd sålunda:

Här stå vi,
stackars drängar små
giv oss litet och låt oss gå,
och låt oss ej be för länge.

En ganska hovsam begäran, faktiskt.

Och liknande blandning av tiggeri och sång har funnits i många landsändar och på olika dagar. T ex stjärngossarna på Trettonhelgen. Kanske har seden ett ursprung i insikten att barn ofta är ett utsatt släkte i de vuxnas värld. Den svaga parten. En kompensation var att ge dem en dag då bus och uppror mot auktoriteten var tillåtet.
   Ungefär som det på olika platser i Europa också har funnits en vana att avsätta en dag på året till en maskerad, då en dräng och en piga utsågs till kung och drottning för denna enda dag, och då det var tillåtet att “köra med överheten” och vända uppochned på samhällets vanliga sociala rangordning.
Vanan har funnits även i vårt land. T ex har Hjalmar Bergman skrivit en roman på temat –” Knutmässo marknad”.

Likväl – för mig får Halloween gärna försvinna. Men låt oss gärna hålla liv i Trettondagens och skärtorsdagens modesta barnuppror.


 

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande