”Bulgarien ligger i hjärtat av Balkan och har ett mycket varierat landskap. Norra delen av landet domineras av den vidsträckta slätten kring Donau och södra delen av höglandsområden och höglandsslätter. I öster lockar stränderna vid Svarta havet turister året om”, lär vi oss av Europeiska unionen. Och nu är vi på väg för att bada i Bulgarien, min reskamrat Maria och jag, men inte i havet utan i Sandanski, en liten stad inte långt från gränsen mot Grekland.

Vi är på ”Spa-resa” för att simma i bassänger både ute och inne, för i Sandanski sprutar mineralvattnet varmt och rikligt direkt  från källor i jordens inre.

Det är en gruppresa vi är ute på, och det är inte mycket som är så oförutsägbart som en sådan, trots allt det inrutade som är utlovat.

Från anhöriga, vänner och den invanda ensamheten till social anpassning i en hop av idel okända. Inga egna initiativ som skulle bli problem för det gemensamma programmet.

Flygresan förlöper stilla utan minsta luftgrop. Kaptenen, i det lite slitna och rassliga planet, var en hejare i att prata fort, och av den information han gav, förstod vi engelskan lika dåligt som bulgariskan. Och förresten, varför ska man på en kortare resa absolut veta över vilket land man befinner sig, när man äter torr kyckling eller går på toaletten.

I  huvudstaden var det övernattning med sen ankomst och tidig avfärd nästa morgon. Vi var glada att vi varit där, för detta var vår andra resa till Bulgarien och vi hade då sett ganska många berömda kyrkor och kloster. Den här gången hann vi bara med att, på en snabb kvällsvandring, köpa ett vykort av helgonet Sofia, som gett staden sitt namn.

Nästa morgon åkte vi bekvämt i en buss byggd för turister på ganska dåliga vägar. En lång men mycket välkommen omväg till det berömda Rilaklostret, som räknas till de stora nationella skatterna, ingick i reseprogrammet.

Vägen dit följer Rilskiflodens djupa dal och är mycket naturskön. Eftersom vi varit där på vår förra resa avstod vi från att fördjupa våra kulturella kunskaper om klostret. Vi tog oss rätten att svika gruppen och guiden och istället ströva omkring lite på egenhand och bara njuta av skön natur utanför den märkliga anläggningen, som ligger över tusen meter över havet.

Till lunch efter guidningen bjöds vi på fisk från floden Rilski, och där var hela gruppen var ense om att den smakade bara dy, så det blev en besvikelse. När vi senare stannade för en nödvändig paus, fanns en liten butik i närheten, och där fick de säkert sälja nästan hela sitt lager av yoghurtförpackningar åt hungriga turister. Och den bulgariska yoghurten lär ju bidra till ett gott och långt liv, så alla blev nöjda och glada igen.

Innan vi kom fram till vårt resmål, staden Sandanski var det mörkt.

Nästa morgon kunde vi se hur hotellet, som vi bodde på, låg som ett enormt vitt kryssningsfartyg mitt i gyttret av hus, som klättrade uppför sluttningarna. Det var en ganska påver bebyggelse med ibland halvfärdiga hus, som berättade om ägarens brist på pengar, för lönerna var låga och arbetslösheten stor, berättade vår reseledare.

Ute på stan var språkförbistringen total och det kyrilliska alfabetet gjorde det omöjligt att läsa ens de enklaste skyltar. Till och med kroppsspråket kunde krångla till det, för att nicka kunde betyda ett nej och om man skakade på huvudet kanske man svarade ja.

Svårt nog, försök får du se!

Men nog kändes det befriande att strosa omkring utan att frestas av en enda bytta som det stod ”Minne från Sandanski” på.

I vår nordiska grupp fanns förstås inga språkproblem. Vi simmade i de ljuvliga bassängerna, vi knådades av yrkesskickliga massörer och vi kunde njuta av allehanda livgivande behandlingar. Halva dagarna lomande vi omkring i bylsiga badrockar och det nästan bara  vid den gemensamma middagen som den personliga klädsmaken blommade ut.

Men på hemresan avbröts denna behagliga tillvaro bryskt. Klockan två på natten väcktes vi och forslades med buss i många timmar genom den varma natten till flyget, och efter timmar som kändes oändliga landade vi nästa kväll på ett regnigt Arlanda. En färd som tangerade gränsen för vad resglada pensionär orkade med.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande