Åtminstone i mitt släktforskningsprogram, Disgen, favoriseras den agnatiska härstamningen kraftigt, dvs. övre raden i antavlan representeras av härstamningen rakt nedstigande på fädernet – farfars farfars farfars far osv. Om man skulle vilja undersöka sin matrilijära härstamning, dvs. mormors mormors mormors mor osv. så måste man leta sig ned till yttersta nedre högra hörnet av sin antavla. Ni vet det där hörnet som man alltid glömmer bort. För fullständighetens skull vill jag också nämna att det finns något som heter kognatiskt släktskap som avser släktskap via mödernet. Här räknas också släkt genom exempelvis sin farmor trots att detta i grunden är på fädernet. Ett önskemål skulle vara att man kunde välja agnatisk eller matrilinjär härstamning när man ritar upp sin antavla i Disgen.

Som det är nu så blir den övre delen, dvs. den del av antavlan som avser släktskap på fadernet ofta mer bearbetad och detaljerad. Man hinner liksom inte ned till nedre högra hörnet. Jag tog mig därför för att med hjälp av GeneaNet, där man kan begära vilket släktskap som skall visas, att kontrollera både min matrilinjära antavla, dvs. min mormors mor osv. och min kognatiska antavla på fädernet, dvs. farmor mor osv. Skall man vara korrekt så var det väl egentligen min fars matrilijära antavla jag ritade upp.

Nedan visar jag dessa två tavlor och som jämförelse min agnatiska antavla. Resultatet av detta var att jag bestämde mig för att börja nysta i mina kognatiska och matrilinjära anor, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort.

Alla vet ju att det kan vara nog så besvärligt när man börjar närma sig mitten av 1700-talet, men redan tidigare kan man stöta på besvär när man söker sina rötter på mödernet.
Hur går man då tillväga när man börjar närma sig gränserna för vad som går att utläsa i kyrkböckerna?

 

 

 

För att läsa vidare KLICKA HÄR.

För att komma till fler artiklar av Jan Granath om släktforskning, KLICKA HÄR.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande