Den bokcirkel, som jag ingår i, enades om att romanen Att föda ett barn skulle bli nästa bok för läsning och samtal. Att vi fastnade för just den berodde på att författaren, Kristina Sandberg, just hade gjort ett författarbesök i Örebro.

I en fullsatt bibliotekssal hade hon berättat om sitt författarskap och särskilt om de tre böckerna om Maj från Örnsköldsvik. På biblioteket var det nästan enbart kvinnor den här kvällen. Och kanske är den största delen av läsekretsen för boken just kvinnor.

IG Att föda ett barnAtt föda ett barn är den första delen i en trilogi. Boken är uppdelad i två avsnitt: 1938 och 1939 – de båda år som handlingen utspelar sig.

Maj är tjugo år 1938. Hon har nyligen lämnat föräldrahemmet på landet, flyttat till stan och jobbar i ett konditori. Hon bor i ett hyresrum, längtar hem till föräldrarna och bröderna och till Erik, som hon är kär i men som övergett henne. Så träffar hon Tomas, avsevärt äldre än hon själv, blir med barn, mannen ”tar sitt ansvar”. Han gifter sig med Maj och hon blir hemmafru med en make, som hon inte hyser varmare känslor för och med en svärmor som bor i våningen under och inte alls tycker om den ”mesallians” som sonen gjort. Så föds den lilla flickan, men inte genom att magen spricker som Maj i sin okunnighet tror.

Det är en sorglig bok. Ingen är någonsin glad och tillfreds, jo, Tomas ibland, när han håller sin lilla dotter. En av Tomas systrar bryr sig om sin unga svägerska, i övrigt frågar ingen efter henne och hur hon har det.

Bokens stil är säregen. Den är skriven i långa, detaljrika stycken där Majs tankar och den lilla handling som är varvas.

Jag hade svårt att ta mig in i boken, tyckte att mycket i de långa styckena var ointressant, hoppade över här och där. Men så såg jag boken som ett stycke kvinnohistoria om hur livet tedde sig för många kvinnor för 75 år sedan: vara ”tvungen att gifta sig”, skämmas för gravid mage alldeles för tätt inpå bröllopet, vara hemmafru och beroende av mannen och hans inkomst, ordna kafferep med nio sorters småkakor, mjuk kaka och vetebröd.

Lite fundersam blir jag över hur det ska gå för Maj. Kommer hon att förbli en 30-talsmänniska eller kommer hon att utvecklas i takt med den tid som kommer? Nästa bok i trilogin, Sörja för de sina, tar sin början 1940. Kanske gör min nyfikenhet att jag läser också den.

 

Text: Inger Göransson, februari 2015

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande