Att få en ny släkting sker oftast genom att det föds en liten människa – kanske ett barnbarn eller ett syskonbarn. Mer sällan dyker det upp en dittills okänd släktgren eller en fix och färdig ny släkting. För mig har båda delarna hänt. För 20 år sedan, då vi för första gången kom till vår sommarö, fick jag en ny släkt och nu i sommar har jag fått en alldeles ny syssling – eller nästkusin som vi säger. Och den nya släkten och den nya sysslingen löper samman i en person: min mormors mor Lotten.

Lotten och Nils Petter med sina barn. Min mormor är äldst, 15 år på bilden. Britas farfar står mitt emellan föräldrarna. Bilden togs 1897.

Lotten föddes 1859 på den ö, som nu är min sommarö. Hennes syster Clara är anmoder till den nya släkten, som numera har sommarön som sitt sommarviste. Lotten, i sin tur, är farfars mor till min nya syssling, Brita.

Tänk dig själv, en vacker dag ringer telefonen och en person presenterar sig som din syssling. Hon berättar om sin släkt och nämner namn på personer som också din mamma berättat om och det känns alldeles tydligt att vi angår varandra.

Det blev ett långt och alldeles otvunget telefonsamtal, där jag satt utanför sommarhuset. Det fanns mycket att tala om: Lottens stora barnaskara – hon födde 14 barn varav sex tvillingpar – huset som byggdes för den växande familjen och som både Brita och jag besökt, Britas farfar som dog i spanska sjukan 1918 och mycket, mycket annat.

Efter det första telefonsamtalet har e-postmeddelanden utväxlats. Jag har delat med mig av min släktforskning och Brita har skickat bilder från sin fars fotoalbum. Det ger en speciell känsla att en alldeles främmande människa i sin ägo har bilder av mina nära släktingar. Fast nu känns hon ju inte främmande och vi har börjat tala om att träffas till sommaren – på ön där Lotten föddes och växte upp, min sommarö.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande