Om mig: 75 årig änkeman sedan drygt två år, som ”utvandrade” till Skåne och Helsingborg från Stockholm i samband med pensioneringen. Dessförinnan motionerade jag tämligen sporadiskt, mycket beroende på att jag i 25 års ålder drabbades av Bechterews sjukdom, en reumatisk inflammatorisk sjukdom som efter mångårig värk resulterat i en helt stel rygg och nacke. Fick en hjärtinfarkt 2005, och numera är hjärtfunktionen nedsatt med 35 %.

Ryggstelheten ”bättrades på” för fem år sedan när jag till följd av en trafikolycka spräckte ett par ryggkotor, och då blev stelopererad med ett ryggimplantat, en titanskena som skruvades fast i ryggraden. Det senaste tillskottet i floran är en smygande artros i ena knäet, och som nu nått det stadiet att jag går och väntar på en beslutad operation och ”inmontering” av ny knäled.

Inledde min ”motionskarriär” i vuxen ålder med lättare jogging, men fick gå över till promenader när rygg och knän började protestera. Så småningom blev det även svårt att klara av längre promenader, varför jag för sju åtta år sedan fick för mig att pröva på att cykla, en motionsform som har gett och ger mig både glädje och välbefinnande på många sätt.

Vid personliga motgångar och kriser, som vid hustruns svåra sjukdom och i samband med sorgearbetet efter hennes bortgång, har cyklingen varit till stor hjälp.  När tungsinthet, kanske var det delvis självömkan, kändes övermäktig den första tiden var det befriande att komma upp på cykelsadeln. Trampandet, den nödvändiga uppmärksamheten på trafikrörelser, valet av cykelväg, fartvinden mot ansiktet, men även naturscenerier och dofter, allt detta bidrog och bidrar till att rensa bort topparna av det som tynger sinnet för stunden.

Målgång i Ängelholm efter 8 mil i årets cykellopp Bjäre runt.

Cyklandet har blivit till något av en drog, och numera måste jag cykla regelbundet för att må bra. Just cykling är också kanske den enda motionsformen där man – i sin egen takt förstås- kan vara aktiv flera timmar i sträck, ja t.o.m. en hel dag bara man tar vilopauser då och då. Allt eftersom konditionen, eller i mitt fall nog främst benstyrkan har förbättrats, har jag också kunnat ge mig ut på allt turer för att upptäcka nya landskap och platser. Rekommenderar därför varmt cykling som är en skonsam motionsform, inte minst för oss äldre med eller utan led- och gångsvårigheter. Dessutom är det ett billigt ”universalmedel” för att hålla humöret uppe när det kärvar till.

Under hustruns sjukdomstid föreslog barnen att jag skulle starta upp en blogg, och det är en hobby som jag haft stor glädje av. Att sitta en stund framför pc:n , innebär en stund av avkoppling eftersom tankarna koncentreras på skrivandet. I samband med bloggandet kom jag på idén att anteckna cykelturernas längd i något jag kallar för Motionskalendern, och som återkommer i inläggen. Förutom att jag håller koll på mitt motionerande, så är kalendern också en sporre till fortsatt cyklande, eller en spark i baken om man så vill kalla det.  Bloggen, www.affesprivatblogg.blogspot.se, var som namnet antyder från början tänkt som en upplysningskälla för familj, släkt och vänner, men har utan egen marknadsföring alltmer blivit något av ”allmängods” med besökare från både när och fjärran. Trots det bjuder jag fortfarande på mig själv, och har också behållit en kanske lättsamt självironisk jargong. Cyklingen är dock fortfarande det genomgående temat, eller den bärande röda tråden i inläggen.

Hur jag har hanterat motgångarna, och hur jag tagit mig igenom rehabilitering och andra svårigheter kräver ett väl tilltaget spaltutrymme. När skrivklådan väl sätter in finns det ingen hejd på det hela, varför blogginläggen ofta kanske tenderar bli i längsta laget för att vara just ett inlägg. Vad vet jag.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande