Vet inte riktigt varför jag kommer i håg så mycket från året 1959, men en del förklaringar har jag nog ändå.

Nyåret 1959 var mycket snörikt det minns jag särskilt fast jag ännu ej fyllt nio (9) år. Pappa tog en hel del kort med sin lådkamera på de snötyngda granarna och de höga snövallarna på vår gård. Korten klistrades så klart in i ett album, och många är de gånger jag bläddrat bland dessa bilder. På ett av korten står jag invid en snövall, nyss hemkommen från skolan. Jag hade en kamelhårsfärgad duffel på  och en mörkblå ”liftarbag” med mina skolböcker i över axeln. Snällt uppställd log jag så mot kameran.

Sommaren blev mycket varm, en sådan där rekordsommar som man brukar tala om, och jag minns också väldigt väl att det var även mycket getingar den sommaren. Mamma ställde fram en flaska saft som getingarna kröp ner i, så vi skulle få vara i fred när vi inmundigade något utomhus. Usch redan då ogillade jag getingar.

Familjens första bil införskaffades den sommaren, en fin gammal Hilman ( engelsk bil tror jag). Det var far samt min äldre bror som köpte den tillsammans, och det var en stor händelse, märkvärdigt värre tyckte jag som var liten flicka.
Inte för att jag vet hur vi alla i familjen totalt sex (6) personer kunde tränga oss in i bilen, men så var det. Vi gjorde många utflykter denna första bilsommar i trakten runt där vi då bodde. Mamma bakade bullar och limpor för fulla muggar dagarna i ända, för att ha med som matsäck tillsammans med kaffe o saft.
Va roligt det var och vad gott det smakade att efter en biltur få sitta ute i guds natur o fika.

Så lagom till julen kom familjens första TV på plats, oh hjälp vilken känsla, det var nåt enormt.

Visserligen var bilden väldigt grynig, och ibland ”rullade” bilden, men det var en TV, och det var stort för en liten tös på den tiden.
Det fanns barnprogram att titta på, något helt nytt i jämförelse med de sagor man kunde höra på radion.

Visst är detta små härliga solskensminnen så säg!

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande