Följande historia har nyligen uppdagats för mig: Under sina sista dagar erkänner den gamle mannen gråtande för sin son att han har en son i ett tidigare förhållande. Han hade följt sin son och den kvinna han inte fick gifta sig med under hela livet och samlat på sig tidningsklipp och bilder … Nästa steg i historien antyder att hans situation kanske var än mer tragisk … 

Det här får mig att att åter fundera över något som besvärat mig med släktforskning ända sedan jag började. Som forskare av professionen (dock ej släktforskare) vet jag att det är skillnad på vetenskaplig sanning och vanlig sanning. Mycket kan vara sanning bortom all tvekan, men undflyr vetenskaplig bevisning och anses således inte vara vetenskapligt sant. Det finns också det som är vetenskapligt sant, men som inte med säkerhet är sant på riktigt. Det sorglustiga är att den vetenskapliga sanningen, som inte nödvändigtvis behöver vara sann, nästan alltid har högre status än den vanliga sanningen, som ofta är sann. … Låt oss därför fortsätta med vår spännande hobby, men inse att det troligen inte i alla led är genetiska anor vi finner när vi forskar, men däremot de socialt betingade anorna, vilket kanske är viktigare

För att läsa vidare KLICKA HÄR.

För att komma till fler artiklar av Jan Granath om släktforskning, KLICKA HÄR.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande