Den ljusa ateljén är full med målningar av alla de slag. Målningar ligger staplade, hänger på väggarna och står på golvet. Det är bland annat oljemålningar, akvareller och grafik. Erik Cedervall, 89, är en lång man med skarp blick och rörligt intellekt. Han är en av cirka 40 konstnärer som är med i Sollentuna konstronda.

Under en helg öppnar konstnärerna i kommunen sina ateljéer för besökare. Och det kommer in besökare med jämna mellanrum, många verkar bekanta med Erik sedan tidigare. Det står åtskilliga personporträtt på golvet eller hänger på väggarna. Erik berättar att måla porträtt är krävande om än intressant.

 

– Att skapa ett porträtt handlar inte bara om måleri, det handlar om att lära känna en person, en personlighet.

Han berättar att han från Utrikesdepartementet fick en förfrågan att måla av Hans Blix.

– Jag förklarade att jag kan inte bara måla av honom som vilket föremål som helst. Det blir alldeles för ytligt. Jag vill helst se vederbörande på sitt jobb.

Erik åkte ner till Wien där Hans Blix arbetade. Han bodde hos Blix en vecka och var med honom överallt, när han arbetade och var ute och åt på kvällarna. Det gjorde att han fick ett bra grepp om hur han såg ut.

En annan som han har målat av var psykiatikern Gösta Harding. De fick mycket att prata om i gränslandet psykiatri och porträttmålning.

– Vi hade många och långa diskussioner och Harding kom fram till att vi har samma jobb. Vi försöker dyrka upp människan inifrån.

Ibland kan det bli konflikter när en konstnär målar ett porträtt. Ofta har beställaren en idé om hur porträttet ska se ut. En politiker vill till exempel se förtroendeingivande ut med en faderlig blick. En konstnär vill måla det han ser. Erik berättar om en kollega som var en makalös porträttör men som ibland kom i konflikt med sina kunder – de blev förolämpade.

Han målar inte bara porträtt utan bland annat landskap och skulpterar. Hans sommarställe på Bjärehalvön med sin dramatiska natur, har varit en stor inspirationskälla. Andra stora jobb har varit en 56 meter lång aluminiumrelif i Sundbybergs simhall.

Erik har alltid målat. Han började sin resa som liten grabb. Föräldrarna var från landsorten, och därför fanns mor- och farföräldrar inte i närheten. Båda föräldrarna var tvungna att arbeta.

– Det fanns ju ingen barnomsorg på den tiden, och min mamma kom på att jag kom in i en annan värld när jag satt och kluddade på ett papper. När hon skulle gå till städjobbet satte hon mig med penna och papper så var jag sysselsatt. Det gjorde att jag tidigt fick ett intresse för att teckna och komponera.

Intresset för teckning höll i sig under studietiden, ofta satt han och tecknade av sina skolkamrater under lektionerna. Den första som uppmärksammade hans talang var hans lärarinna i småskolan som gav honom utrymme att måla och teckna. Erik tog så småningom studenten vilket var ovanligt för arbetarbarn, men föräldrarna hade bestämt sig för att ge sina barn en bra utbildning. Besvikelsen var dock stor när han som 18-åring började på Konstfack. De tyckte han skulle bli något riktigt som civilingenjör eller läkare.

Från början var siktet inneställt på att bli teckningslärare, men intresset för det fria måleriet tog snart vid. Han började så småningom studerade på Konsthögskolan med den dynamiske läraren Sven Erixson. 1949 fick han stipendium till Paris. Det var efter kriget och Frankrike konkurrerade med USA, och ville värna om det franska. Det delades ut frikostigt med stipendier vilket Erik drog fördel av. Han träffade även sin fru Ingrid där. Och det blev några spännande år där.

Så småningom byggde Erik och hans fru Ingrid ett bostadshus med ateljé på en tomt med utsikt över Edsviken, där vi nu är. Det var en tomt som hans föräldrar köpt för att ha sommarstuga på. Här har en framgångsrik målarkarriär blomstrat.

Erik har en retrospektiv utställning på Edsvik i Sollentuna 7 juli – 5 augusti.

Läs mer om Erik Cedervall och titta på hans målningarKLICKA HÄR.

Tipsa andra om MittNu!

Dela, gilla eller skicka ett epost-meddelande